Behovet av andlighet & etik

Inledning

Genom årtusenden har mänskligheten betraktat sig som universums centrum, hennes planet var mittpunkten som allt snurrade kring, den ende varelsen utan like.

Sen kom vetenskapen och bevisade att jorden egentligen bara var en liten plutt, inte alls i universums mitt, utan den liksom flera andra större planeter egentligen cirkulerade runt solen. Dessutom var vår sol bara en av miljoner andra solar.

Det var då som mänsklighetens andliga nedgång på allvar började. Man började tvivla på att människan var skapelsens mål och hade ett större gudomligt syfte, mänskligheten förvandlades till en slump, en vidareutveckling av apan.

Biologiska upptäckter i frågan om evolution visade att människan var besläktad med samma djur som hon såg ner på och föraktade.

Shahid Mutahhari inleder sin ”Spiritual Discourses” med denna beskrivning. Och vad hände sen?

Resan bort från ursprunget, bort från Skaparen började. Människan såg allt som en produkt av sina egna ansträngningar och suddade ut Gud från samhällets målning.

Samhällsproblem

Se hur vårt samhälle, inte bara i Sverige men i hela världen, särskilt västvärlden, ser ut idag. I Sverige har antalet som fått remiss till psykiatrisk mottagning för en stressrelaterad sjukdom dubblerats på 10 år. Personer som sökt hjälp för utmattning har ökat 5 gånger så mycket på 3 år. Detta trots att vi har 8h arbetsdag här, som är mycket mindre än övriga världen, inte minst tredje världen där man jobbar 14-16h bara för att överleva.

Människans skapelse

وَإِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلَائِكَةِ إِنِّي خَالِقٌ بَشَرًا مِّن صَلْصَالٍ مِّنْ حَمَإٍ مَّسْنُونٍ ﴿٢٨﴾ فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُوا لَهُ سَاجِدِينَ ﴿٢٩﴾
[15:28] Och se, då sade din Herre till änglarna: ”Jag skall skapa människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja,
[15:29] och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!”

Åtminstone tre punkter är viktiga att reflektera över här vad gäller vår diskussion:
1. Gud informerar om något Han ska skapa – när har Han gjort så förut?!
2. Han beskriver med noggrann detalj materian som människan ska skapas med.
3. Han ska blåsa in en del av anden, som Han tillskriver Sig Själv, fastän Han inte har en själ på det sättet, men för att betona relationen!

Den här historien berättas flera gånger i Koranen, och utförligt i hadither, där människans andliga och fysiska aspekter beskrivs i detalj, samt hennes ställning.

Koranen beskriver människan på många olika sätt. På vissa platser beskrivs hon som döv, stum, blind och värre än boskap. På andra platser som Guds förlängda arm, Hans ställföreträdare, värdig Hans änglars sujood. Det är kampen mellan leran och anden i människan som gör henne ett hem för maskar eller en moské för änglar.

Fyra aspekter

Vi ska nu presentera en Hadith från Imam Jafar Sadiq(A). Den här hadithen är märkvärdig, vi ska bara ta första meningen ur denna hadithen, och den meningen förklarar både vad som gick fel i det Islamiska riket år 61 e.H och vad som går fel i Sverige och västvärlden idag, 2018.

”Grunden för relationer har fyra aspekter: relationen med Allah, relationen med nafs, relationen med skapelsen (människorna) och relationen med världen.”

Det spännande här är att ämnet som Imam Sadiq(A) pratar om är ”ubudiyyah”, dvs. tjänarskap, alltså hur Gud ska tjänas.

För var och en av dessa aspekter listar sedan Imam Sadiq(A) sju pelare som de vilar på.

seven principles of conduct with Allah: giving Him His due, keeping His limits, being thankful for His gift, being content with His decree, being patient with His trials, glorifying His sanctity, and yearning for Him.

The seven principles of conduct with the self are fear, striving, enduring harm, spiritual discipline, seeking truthfulness and sincerity, withdrawing the self from what it loves, and binding it in poverty (faqr).

The seven principles of conduct with creation are forbearance, forgiveness, humility, generosity, compassion, good counsel, justice and fairness.

The seven principles of conduct with this world are being content with what is at hand, preferring what is available to what is not, abandoning the quest for the elusive, hating overabundance, choosing abstinence (zuhd), knowing the evils of this world and abandoning any desire for it, and negating its dominance.

Relationen till Gud handlar om dyrkandet, prisandet, tacksamheten.
Relationen till nafs handlar om den andliga reformen, etik och Akhlaq.
Relationen skapelsen handlar om hur man ska behandla sina medmänniskor, med rättvisa, tålamod, förlåtelse, ödmjukt osv.
Relationen till världen handlar om att inte domineras av den, veta om dess skadliga effekter, inte överdriva osv.

Imamen(A) säger sedan att när en människa tillämpar dessa fyra aspekter och deras sju pelare så blir han en av Guds awliya, alltså den ställningen som Gud berättade för änglarna om att Han ville göra.

Dagens problem

Att folk inte mår bra idag, att folk är motivationslösa, inspirationslösa, orkar inte, bekväma, trötta, stressade; det bottnar i att av dessa fyra relationer jobbar vi bara på en relation, och det är relation till världen, och där följer vi inte riktlinjerna för den relationen. Vi äger inte världen, den äger oss.

It is narrated that the Prophet was passing by a place in Medina where a number of young men were testing their strength by lifting a heavy stone. When they saw the Prophet, they asked him to act as judge. The Prophet agreed, and at the end of the competition he said, ”Do you know who is the strongest? It is he who controls his anger and does not allow it to overcome him. He must not use his anger in a way contrary to God’s satisfaction and should be able to dominate over his own desires.”

On that day, the Prophet transformed a physical contest into a spiritual one. What he meant was that physical strength shows manliness but it is not the only sign of it. True manliness is in the strength of will power.

Profeten(S) ville här balansera relationen till världen med relationen till nafs; om man har en god relation till sin nafs, dvs. uppfostrar den, behärskar den och förfinar den med etik och moral, då kan man också etablera en god relation till världen, där man är i den, passerar den, skaffar det man behöver för att överleva i den, utan att gå till överdrift.

Idag ser vi bröder besatta av träning, deras viljestyrka är bara riktad i vad de äter och hur mycket de pumpar på gymmet.

Vi ser systrar som inte är nöjda med sina utseenden, de är törstiga efter jamal och Guds skönhet, men de inser inte det, de ser inte sig själva i ljuset av Hans skönhet som gör allt vackert, de ser inte med synen av Zaynabs(A) ”Ma rayto illa Jamila”, så de försöker uppnå den skönheten genom ingrepp, fillers, skönhetsoperationer.

Min syster, wallah du är vacker, se dig själv ur Guds ljus, låt inte relationen till världen förstöra din bild av dig själv, eller andras åsikter, eller trender, moden och influenser. Din influens är Zaynab al-Kubra(A) och hennes ”Allt är vackert!

Min bror, du är stark, din barndom kanske var tuff, säkert dina ungdomsår, du har fått uthärda mycket negativt från samhället men låt Imam Sajjad(A) vara din PT, trots all den smärtan Imam Sajjad(A) beskådade i Karbala, trots alla trauman, var hans proteindricka tårar, hans träning var dyrkan, han höll sig borta från rampljuset, från selfie-arenan, men med sina tårar och böner störtade han ett helt imperium.

Vill du må bra?

Vill du må bra? Vill du finna motivation och inspiration? Det handlar om att balansera dessa fyra relationer på rätt sätt. Inte balansera relationen till världen med yoga och mindfulness; alltså för att förstärka relationen till världen så vänder man sig till andlighet, då är orsaken fel, syftet är fel. Du är en människa, du har två dimensioner i dig, balansera dessa.

Att du min troende broder, min bedjande syster, inte mår bra, inte orkar, fastän du ber beror på att din bön, din relation till Gud saknar en ande. Den är andlös, den är mekanisk.

Karbala

Vad var det som gjorde att religiösa muslimer reste sig mot Profetens(S) barnbarn i en förbjuden månad i Karbala?

De startade kriget med avsikten för Guds skull!

Deras dyrkan av Gud var märkvärdig. Alla märken de hade från långa böner. Men deras relation till skapelsen var noll. När Gud säger Jag ska tillsätta en ställföreträdare förstår man en sak: vem ska människan regera över? Det är ju över andra människor, djur, natur och sig själv, dvs. han måste etablera alla fyra relationer!

Att då bara be, fasta och vara skenhelig och upptagen med sin religiositet medan man ser ner på andra, då går man på samma väg som Imam Hosseins(A) fiender gjorde, där man glömmer relationen till khalq.

Titta på Imam Sajjads(A) Sahifa Sajjadiyyah. Det är Muharram, ta upp den här boken, den finns översatt till svenska, den finns där i bokhyllan, hämta den och läs en duaa. Den består av 61 duaa för alla möjliga situationer, från sjukdom och svårigheter till åska, till barnen, till grannarna, till nattbönen, till muslimerna vid krigsfronterna, och glöm inte dagens Karbala, Yemen i dina böner, för om du ska be för dem, låt din bön vara den bästa böner, samt 15 munajat. I dessa finner du en guldgruva för relationen till Allah och relationen till nafs.

Titta på följande duva, två-tre rader, men det är inte en vanlig psalm, en vanlig enkel bön som våran, det är en kista av visdom, av lärdomar, av reflektioner:

Duaa 8: Hans bön i sökande av tillflykt hos Gud från förhatliga ting, förkastade egenskaper och klandervärda handlingar

أَللَّهُمَّ إنِّي أعُوذُ بِكَ مِنْ هَيَجَـانِ الْحِرْصِ ، وَسَوْرَةِ الغَضَبِ وَغَلَبَةِ الْحَسَدِ وضَعْفِ الصَّبْرِ وَقِلَّةِ الْقَنَاعَةِ وَشَكَاسَةِ الْخُلُقِ ، وَإلْحَاحِ الشَّهْوَةِ ، وَمَلَكَةِ الْحَمِيَّةِ ،
1. O Allah, jag söker tillflykt hos Dig från snikenhetens (hirs) tumult, och ilskans raseri, och avundsjukans (hasad) övervälde, och tålamodets (sabr) svaghet, och förnöjsamhetens (qana’a) knapphet, och uppförandets (kholoq) uselhet, och begärets (shahwa) överdrift, och iverns [raseriets] övertag,
وَمُتَابَعَةِ الْهَوَى ، وَمُخَالَفَةِ الْهُدَى ، وَسِنَةِ الْغَفْلَةِ ، وَتَعَاطِي الْكُلْفَةِ ، وَإيْثَارِ الْبَاطِلِ عَلَى الْحَقِّ وَالإصْرَارِ عَلَى الْمَأثَمِ ، وَاسْتِصْغَـارِ الْمَعْصِيَـةِ ، وَاسْتِكْثَارِ الطَّاعَةِ
2. Och [nafs (jaget)] lustens (hawa) åtlydnad, och vägledningens bestridande, och försummelsens (ghafla) sömn, och ambitionens överdrift, och föredragande av batil (orätt och osanning) framför haqq (rätt och sanning), och insisterande över försyndelse (ithm), och förringande av [sin] olydnad (ma’siya), och förstorande av [sin] lydnad (ta’a),

Men vid sidan om det består den av en mycket viktig essä: Imamens(A) ”Risalat al-Huqqoq”, Rättigheternas deklaration, den Islamiska motsvarigheten till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

I den listar Imam Sajjad(A) 51 rättigheter, allt från Guds rättigheter, nafs, ögat, örat, bönens, egendomarnas, studenternas, lärarnas, barnens, äldres, kvinnornas, männens – allas rättigheter. Denna Risalah är en guldgruva särskilt för relationen till khalq och dunya, utöver relationen till Allah och nafs.

Titta hur vackert denna Imam Sajjad(A) är. Han bevittnat den värsta tragedin en människa kan genomlida, att leva efter det här, utan depression, utan att hata allt, utan att tvivla på Guds rättvisa, att gå igenom denna storm och komma ut på andra sidan med kärlek till khalq, det är bland Imamens(A) största mirakel.

När ett djur skulle slaktas sprang han fram, ”Har du slipat kniven ordentligt?! Har du gett djuret vatten? Mat? Slakta honom inte framför dom andra! Klappa honom! Låt det gå snabbt!” Vem gör så här?!
Jag, vid en motgång blir butter, stänger in mig, vill inte ha med människor göra, men han springer!

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *