Förebild

Det är våra förebilder som klär oss, lär oss och uppfostrar oss. Det är våra förebilder som väljer vårt sätt att tala, vårt sätt att tänka och vårt sätt att agera. Varför? För dom äger den mest värdefulla juvelen av vår existens; dom äger våra hjärtan. Genom att äga våra hjärtan kan dom få oss att handla på ett sätt som t.o.m strider mot vårt förnuft.

Ehsan ­ Malmö – 30/04-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vad är en förebild? Det är ett föredöme. Det är ett ideal. Det är en person som ses

upp till. Det är någon som andra imiterar och efterföljer. För att citera Wiktionary:

”Termen ”förebild” betyder generellt en person som är ett exempel och vars

uppförande imiteras av andra.”

Det är våra förebilder som klär oss, lär oss och uppfostrar oss. Det är våra

förebilder som väljer vårt sätt att tala, vårt sätt att tänka och vårt sätt att agera.

Varför? För dom äger den mest värdefulla juvelen av vår existens; dom äger våra

hjärtan. Genom att äga våra hjärtan kan dom få oss att handla på ett sätt som

t.o.m strider mot vårt förnuft.

* ”Min vän, varför svär du?”

* ”Vadådå, det är tufft att svära.”

* ”Nej min vän. Jag ska tala om för dig varför du svär. Du svär för att ditt

ordförråd är fattigt, för att du lärt dig att vrede, ilska, sorg, smärta, lycka alla

beskrivs bäst med ordet Fan. Varför kanske du undrar? För att du lyssnar på

Eminem, 50 öre och Snoop Doggy Dogg mer än du läser böcker, för att dina

förebilder lär dig att uttrycka alla dina känslor med svordomar istället för att

behandla dem. Istället för att vara som en kompost som får massa skräp och

förvandlar det till blommor är du som en container som får massa skräp och

spottar det ur dig på någon annan istället. Men jag klandrar dig inte, du vet inte

hur för din förebild vet inte hur. Byt förebild och du kommer lära dig och ditt liv

kommer bli en lärdom för andra.”

Vi ska idag tala om vikten av förebilder och hur vi själva kan bli en förebild för

andra.

Vikten av förebilder

Har ni någonsin funderat över varför den Heliga Koranen nämner delar ur

Profeternas(A) liv för oss?

[12:111] I berättelserna om dessa profeter ligger förvisso lärdomar för

människor som har förstånd. [Det] är här inte fråga om uppdiktade

händelser – nej, [detta är en uppenbarad Skrift] som bekräftar vad som

ännu består [av äldre tiders uppenbarelser], framställer allt i fasta och klara

[vändningar] och [ger] dem som vill tro vägledning och nåd.

Koranen är inte en bok som 1001 natt där en kvinna radar upp berättelse efter

berättelse för att underhålla kungen och undvika döden ännu en natt. Nej; när

Koranen berättar om Profeternas(A) liv är det för att säga till oss: här har du en

förebild, följ honom, bli som honom och du kommer att vara segrande!

[16:120] ABRAHAM var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro,

ett exempel. Han böjde sig under Guds vilja och var inte en sådan som ger

avgudar sin dyrkan.

Om Profet Mohammad(S) säger den Heliga Koranen:

[33:21] I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan

och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som

ständigt har Gud för ögonen.

När vi ser våra Profeter(A) som levande inspirationskälla; inte en gammal

sagofigur – då börjar vi även förändra våra liv efter dem. Vi svär inte så fort

vi möter svårigheter; vi tänker på Profet Ayyub(A) och blir inspirerade till tålamod.

Vet ni vad Profet Ayyub(A) gick igenom syskon?

Profet Ayyub(A)

Profet Ayyub(A) fick sin gård attackerad av tjuvar; de dödade hans tjänare och

böner och stal hans boskap och djur. Men Profet Ayyub(A) blev inte ledsen över

förlusten och prisade Allah.

Efter ett tag rasade taket på hans hus och många av hans familjemedlemmar dog.

Profet Ayyub(A) blev chockad men prisade ändock Allah. Han varken suckade eller

grät; han gjorde sojood istället och underkastade sig Allah.

Efter ett par år greps Profet Ayyub(A) av en hudsjukdom. Hans kropp drabbades

av stora sår med var i och han fick fullt med vårtor och bulor på kroppen och

ansiktet. Men det stannade inte där. Såren började fyllas med små maskar. Vet ni

vad Profet Ayyub(A) gjorde? Det berättas att han brukade dra ut maskarna med

fingrarna, titta på dem och prisa Allah för att ha skapat dem. SobhanAllah vilken

kärlek.

Men det värsta av allt var att hans låtsas vänner anklagade honom för att det var

hans synder som gjorde att han mötte alla dom här svårigheterna. De förnedrade

och lämnade honom; alla utom hans fru Rahima.

Tänk på det syskon. De som ni tror är era vänner visar sig ofta inte vara det när ni

verkligen behöver dem. I Koranen står det att alla vänner på Domedagen kommer

skiljas åt och förneka och glömma bort varandra utom de som baserade sin

vänskap på taqwa och tro på Allah. För i en vänskap baserat på kärlek till Allah så

hjälper man varandra att komma närmare Allah och förhindrar varandra från att

gå bort från Allah. Gör man så i denna värld kommer man fortsätta göra det i

nästa världn.

Till sist tröttnade Ayyubs(A) fru på honom också och bad för hans död. Men i alla

dessa tillstånd behåll Profet Ayyub(A) sitt tålamod, klagade inte och prisade Allah.

I sitt extremt svåra tillstånd grät Profet Ayyub(A) ut:

olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!"

SobhanAllah vilken duaa! Han säger inte vad han vill, han ber inte om att Allah ska

lindra hans smärtor; han säger trots all denna katastrof är Du den Nåderikaste! Du

vet bäst vad som händer mig! SobhanAllah.

Och Allah besvarade hans bön:

[21:84] Och Vi hörde hans bön och befriade honom från det onda som

[plågade] honom och gav honom åter [dem av] hans familj [som Vi tagit

ifrån honom] och Vi fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss

och som något att bevaras i minnet av alla som ägnar Oss sin dyrkan.

Allah beordrade Profet Ayyub(A) att stampa på marken och en källa av vatten

uppenbarades. Han badade i den och hans sjukdom läktes. Därefter fick han

tillbaka allt han förlorat och ännu mer. Han fick mer rikedomar och nya och fler

familjemedlemmar.

Profet Ayyub(A) greps av en översvämmande tacksamhet. Han föll på knä; han

gick i sojood och grät i prisning till Allah.

Profeterna(A) är förebilder

Det finns ingen prövning vi går igenom som inte Profeterna(A) går igenom. På

Domedagen när player tillfrågas: Varför syndade du? Varför strulade du med

tjejer? Varför hade du pojkvän?

Kommer han svara: "O Herre! Vad ska jag göra! Jag bodde i Sverige! Det var fullt

med snygga tjejer i korta kjolar. Det var fullt med killar med avklädda tröjor i

parkerna! Det gick inte att stå emot!"

Vet ni vad Allah kommer göra då?

Allah kommer presentera för dessa personer Profet Yusuf(A). Han kommer säga: "I

Profet Yusuf(A) har du ett exempel, en förebild, en person som var ensam i synd

med den vackraste kvinnan för sin tid, men han stod ändå emot. Varför följde du

inte hans exempel?"

På Domedagen när en person som älskar pengar tillfrågas:

Varför sprang du så mycket efter pengar? Varför sålde du din tro för ditt jobb?

Varför skakade du hand, varför rakade du av skägget, varför lättade du på din

hijab, varför jobbade du svart, varför fuskade du, varför försenade du din bön,

varför glömde du din tro bara för ditt jobb och pengars skull?

Kommer denna person svara, &q
uot;O Herre! Jag behövde pengar! Jag måste försörja

mig! Det fanns ingen tid! Jag var tvungen att lätta på Din tro annars skulle jag inte

lyckas!"

Vet ni vad Allah kommer göra då?

Han kommer presentera Profet Sulayman(A) och säga: "Här har du ett exempel, en

förebild, en person som fick ett helt herravälde större än du någonsin haft men

som ändå höll fast vid sin tro och tappade inget."

Råd från en Arif

klagade jag till en Arif och sade att det känns ensamt här i Sverige. De troende är

splittrade och utspridda och man för oftast sin kamp själv och måste lyfta Islam

med egna händer utan några syskon som finns vid ens sida. Man tappar

inspiration och motivation. Vad ska man göra? Denna Arif gav mig detta råd: Han

sade till mig att läsa Koranen och ge speciell uppmärksamhet till Profeterna(A).

Varför? Eftersom dom är levande inspirationskällor; dom kan leva sida vid sida i

ditt liv om du ger dem den platsen. Dom gick igenom samma saker, så om du

läser om dem på ett sätt som om de vore levande och låter tala dem tala med dig

och bär dem vidare i ditt liv – så kommer du aldrig känna dig ensam eller

motivationslös.

Hadith Thaqalayn

Ni alla har säkert hört Hadith Thaqalayn. I den säger Profet Mohammad(S) i slutet

av sitt liv:

"Jag lämnar två stora ting som om ni håller fast vid dem kommer ni inte gå vilse

ända till Domedagen. De är Koranen och min Ahl al-Bait(A)."

Majoriteten av källorna nämner Koranen och Ahl al-Bait(A) men det finns en

enstaka Sunni källa som säger att Profeten(S) sade Koranen och Sunnah, alltså

mitt levnadssätt. Men det spelar ingen roll eftersom Ahl al-Bait(A) är Profetens(A)

Sunnah i levande form.

Ur Hadith Thaqalayn inser vi vikten av förebilder. Profeten(S) säger inte att

Koranen enbart räcker för er. Nej ni behöver levande förebilder också. Så ta min

familj, min Ahl al-Bait(A) och fortsätt i deras spår för de går exakt i mitt spår.

En titt på Imam Ali(A)

En hadith från Profeten(S) berättar att titta på Imam Ali(A) är dyrkan. Vet ni varför

syskon? Imam Khamenei(HA) berättar i ett av sina tal att Imam Ali(A) var så vacker

och lyste så starkt i sin tro att han fick folk att prisa Allah vid hans ankomst. När

han kom till marknaden brast folk ut: "La illaha ill Allah vilken vacker ungdom!

SobhanAllah vilken skinande troende! MashaAllah vilken gudsfruktig man!"

Hans ansikte och sätt att vara fick folk att tänka på Allah.

Trestegslösning

Jag berättar denna hadith för att presentera en lösning på ett problem vi har här i

Sverige. Låt mig förklara:

Att Profeterna(A) och Imamerna(A) var förebilder är rätt uppenbart; men vi har

ingen direkt kontakt till vår väntade Imam Mahdi(AJ) idag och flesta Maraj”e och

rättfärdiga Ulema är bosatta i andra länder; de är inte heller nära till hands. Vi har

bara ett par enstaka riktiga stora inspirerande moskéer i Sverige som ligger långt

bort. Tyvärr är det också så att programmen i våra Hosseiniyyat många gånger

inte är så tilltalande då det talas med arabiska och mentaliteten inte är en svensk

inspirationen som krävs för att möta samhällets utmaningar. Har vi tur kommer

det bra föreläsare som också är förebilder, inte bara sådana som pratar fint men

inte gör som de själva säger, men de kommer bara under Muharram och Shahr

Ramadan – så effekten är begränsad och håller en eller max två månader efter.

Men resten av året då? Vad ska vi ta oss till? Hur ska vi stå emot grupptrycket?

Nu när solen tittar fram och folk klär av sig; hur ska vi inte bli svaga och minska

vår hijab för att inte känna oss som svarta aliens?

Hur ska vi kontrollera blicken? Vem ska påminnas oss om att varje blick vi kastar

på en snygg tjej eller kille för oss ett steg längre från Allah?

Hur ska vi stå emot alla vårkänslor och inte bli kära i någon och inleda en haram

kontakt med en av motsatt kön?

Var ska vi finna inspirationen att kämpa på?

Jag har funderat längre kring detta problem och kommit fram till ett förslag: en

trestegslösning på problemet:

1) Läsa

Som vi nämnde tidigare är Awliyah(A), Guds vänner, levande inspirationskällor.

Läser vi om dem känner vi hjärtat få glöd och inspiration. Det driver oss att vilja

bli som dem. Men då är kriteriet att vi regelbundet läser om dem; inte en gång i

månaden. Att vi lägger en regelbunden tid, även om det bara är en hadith, och

läser om dem och försöker att bli som dem. Detta i sig är dyrkan och stärker dig i

tron.

Nu när Mokhtar Nameh har kommit rekommenderar jag er starkt att se på den då

den visar i film på ett fantastiskt sätt hela historien och början av Islam och hur

allt hänger ihop. Den undertextas även till svenska på dvv.se och rekommenderas

varmt. Varje avsnitt är som en hel bok i sig och stärker verkligen själen och får en

att röra på sig.

2) Troende vänner

Den andra lösningen är att ha troende vänner. Hadithen om Imam Ali(A) är ett bra

argument för detta. Troende vänner som påminner dig om Allah och får dig att

skämmas för att synda i deras närvaro vilket gör att du påminns och förs närmare

Allah.

3) Nära till hands förebild

Den tredje lösningen är att ha något som vi valt att kalla nära till hands förebild.

Detta är en person som verkligen har Iman. Med Iman menar jag inte hur många

böner han gör eller hur mycket han fastar eller hur mycket han går till moskén;

dom där sakerna är sånt som en muslim bör göra. Det finns massor med religiösa

muslimer som gör alla möjliga sorters duaa och amaal och är ofta i Hosseiniyyah

men som inte är förebilder och tyvärr även kan vara skadliga för ens tro. Det

handlar ofta om att synas. Hajj är bästa exemplet på detta där du har miljontals

muslimer världen över som dyrkar till max men som i små saker förstör vad de

bygger upp. Dom fastar i en månad och ber om välsignelsen att få åka till Hajj och

när dom väl är där svär dom åt kockarna för att maten är 5 min försenad. Dom

står åratal i kö för att komma till Hajj och när dom väl är där trängs dom och slåss

att de inte hittar en taxi. Ja listan är lång. Vad sann Iman är och vem en Mom”en är

sparar vi till en annan föreläsning.

En nära till hands förebild är en som i alla aspekter av sitt liv lever upp till Islam

till en högre nivå än vad du gör. Hans tro mäts inte i antal böner utan i hans

sannfärdighet i jobbet, hans ärlighet i hans ensamhet, hans lojalitet i sina löften,

hans omtanke till nära och kära. Han är en vars handling talar större än hans ord.

Han låtsas inte och han behöver inte heller låtsas.

Han kan lösa dina problem och han är en inspirationskälla för dig i din vardag.

Missförstå mig inte nu syskon: han är inte din lokala Sheikh, han kan vara en

städare men hela hans liv och levnadssätt är så vackert att du ser det genomsyras

av Allahs kärlek överallt. Du vet inte vem du är förrän du testas. Du kanske har

bett Salat al-Layl i 1 timme men sedan blir du arg på dina föräldrar och på 1

minut förstör vad du byggt upp under 1 timme. Men din nära till hands förebild är

en som klarat sina tester. Han är en modell för
dig att inspirera dig till att också

bli som honom eller henne.

Att bli en förebild

Detta för oss till den sista punkten; att bli en förebild. Hur blir man en förebild?

Vi finner svaret i början av Surah Ankaboot:

[29:1] Alif lam meem.

[29:2] TROR människorna att de efter att ha förklarat "Vi tror" skall lämnas i

fred utan att få utstå prövningar

[29:3] Men Vi satte deras föregångare på prov [och Guds vägar kommer att

förbli desamma]; Gud vet vilka de sanna och uppriktiga är och Han vet vilka

som ljuger.

Om du vill bli en förebild måste du börja med att rengöra och reformera dig själv.

Det är bättre om du pratar mindre, med prata mindre menar jag att du inte pratar

om islam mer än vad du praktiserar och inte använder för stora ord som är större

än dig själv, och istället lyssnar och handlar mer. I Khotbat al-Mottaqin i Nahjul

Balagha beskriver Imam Ali(A) den troende förebilden som en som tillämpat

rättvisa inom sig själv först innan han tillämpar den hos andra.

När du lyser upp ditt hjärta, när du gör ditt hjärta til ett ljus, då kan du även bli ett

ljus som tänder andra ljus. Ett släckt ljus kan varken tända andra ljus eller lysa

upp sin egen väg. Vill du vara stark nog att förändra andra måste du vara stark

nog att förändra dig själv.

Du blir en förebild när du blir en M”omen och du blir en M”omen när dina ord

matchar dina handlingar. Återigen är detta något vi måste gå igenom djupare i en

egen föreläsning.

Avslutning

Jag tror således att vid denna frågan: Vem är en M”omen? Vem är en sann troende?

Det är en fråga som vi inte hinner besvara denna gång utan får spara till nästa

gång. Vägen till att bli en m”omen är vägen till att bli en nära till hands förebild.

Imam Sajjad(A) i Sahifa Sajjadiyyah som för närvarande översätts av Den Väntades

Vänner gör duaa till Allah i sin "Munajat Mohebbin" att få förenas med de sanna

troende. Det finns därför inget vackrare sätt för oss att avsluta vår föreläsning än

att göra samma duaa:

O Gud, placera oss bland de vars vana är att glädja sig i Dig och längtar

efter Dig, vars tid spenderas i att längta och beklaga sig! Deras pannor är

nerböjda inför Din mäktighet,

deras ögon vaksamma i Din tjänst, deras tårar flödar fruktan för Dig, deras

hjärtan fixerade på Din kärlek, kärnan av deras existens skakas av vördnad

inför Dig.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *