Shari’ah: Sanningens skal

Om Shari’ah är vägen till vattenhålet; innebär det att Shari’ah är syftet med en religion? Är det så att meningen med Islam är enbart hur bönen ska utföras och att muslimer sedan utför den?

Ehsan ­ Paltalk – 6/5-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Tänk er att ni befinner er i en öken. Torka, hetta och törst plågar er. Faror och

vilseledning hotar er. I denna situation har ni två val:

1) Antingen försöka på er egen hand att finna ett vattenhål med stor sannolikhet att

ni går vilse och dör av törst

2) Gå den väg som utstakats för er av de som vet vägen till vattenhålet

Vad väljer ni att göra?

Den Heliga Koranen säger:

%”(+ , -+/01 %4 67089 , ;<709;= >?@ -A? C+>D F(G ;I(J 0KL

[45:18] Därefter har Vi visat dig [Muhammad] en väg till förverkligandet [av trons]

syfte; följ därför denna väg och fäst dig inte vid de okunnigas önskningar.

I "The Spirit of Islamic Law" skriver professor Bernard G. Weiss: "I traditionell arabiska

betyder termen Shari”ah ”vägen till vattenhålet”. När vi betraktar vikten av en väl

använd väg till en källa av vatten för människor och djur i ett torrt ökenområde kan vi

förstå hur denna term i muslimsk användning har kommit att bli en metafor för en

hel livsstil utstakat av Gud."

(Källa: Bernard G. Weiss, The Spirit of Islamic Law. Alta Mira Press, 1998, s. 17)

Shari”ah betyder alltså vägen till vattenhålet i en omgivning av andlig torka.

Shari”ah i praktisk form

Rent praktiskt innebär Shari”ah en serie lagar och regler inom de flesta livsområden.

Utöver strikt religiösa handlingar såsom hur bönen, fastan, pilgrimsfärden och

liknande ska utföras behandlar Shari”ah även politiska och sociala frågor såsom

handel, arv, giftermål, slaveri, skilsmässa, abort, droger, misshandel, våldtäkt m.m.

Det gör att de flesta världsreligioner har någon form av Shari”ah; även om den är som

mest utmärkande i Islam. Orsaken är att Shari”ah i många religioner idag innebär

enbart hur olika sorters andaktsövningar och ritualer ska utföras och spelar således

ingen central roll i den stora massans liv. Istället läggs större betoning på det

innerliga, och det andliga på det individuella planet: hur jag som individ ska bli

upplyst och en trevlig människa. De flesta religioner har alltså sekulariserats.

Men innan vi analyserar konsekvenserna av att ta bort Shari”ah från en religion låt oss

ställa en fråga:

Vad är syftet med Shari”ah?

Om Shari”ah är vägen till vattenhålet; innebär det att Shari”ah är syftet med en

muslimer sedan utför den?

Många muslimer säger att dom vill bli bättre muslimer. Frågan man vidare vad detta

egentligen innebär brukar svaret ges att man blir en mer praktiserande muslim. Dvs.

en bättre muslimer = en muslim som handlar mer efter Shari”ah. Men är syftet med

Islam verkligen att man ska praktisera Shari”ah till maximal gräns?

Det finns två tankeskolor i denna fråga. Shahid Ayatollah Mutaheri i "Ljuset inom mig"

skriver att de rättslärda (fuqaha) tolkar Shari”ahs mål att innehålla vissa saker som

leder människan till att vara välmående, det vill säga nå den högsta möjliga nivån av

förmån av Guds materiella och andliga ynnest mot människan.

Mystikerna (”Urafa”) å andra sidan, tror att alla vägar leder till Gud, och att alla mål

och verkligheter är blott medlen, orsaker och förmedlingar som driver fram

människan i riktning mot Gud.

Vilken av dessa två tankeskolor stämmer? Har Fuqaha rätt eller ”Urafa?

Om Shari”ah innehåller de mål som för människan till den högsta nivån av Guds

favör; innebär det då inte att den är bäst muslim som är mest praktiserande muslim?

Alltså att Shari”ah själv är målet för människans andliga resa? Konsekvensen av detta

tankesätt hos den stora massan är en ytlig syn på Islam. Dvs. en som bär hijab är

bättre muslim än en som inte bär hijab; en som ber 2 böner är bättre än en som ber

1 bön; en som går till moskén mer är bättre än en som går till moskén mindre osv.

Detta synsätt förklarar varför Salafier och Wahabier lyckas infiltrera Sunni-

församlingar och ses som super muslimer med sitt långa skägg och sin dishdasha.

De implementerar Shari”ah till punkt och pricka och rättar t.o.m folk som inte ber

med att inte äta med vänsterhanden.

Detta synsätt förklarar också den religiösa arrogans som sorgligt nog härjar i flera

församlingar. De ansvariga och aktiva ses upp till då de ytligt är mest religiösa och

trots allt aktiva i moskén som är Guds hus; samtidigt visar de upp en moral och

akhlaq och har en nedvärderande syn på de som ytligt sätt inte verkar lika religiösa

som de att det är absurt. När torra och ytliga religiösa personer inte vidgar sina vyer

utanför sin torra grupp resulterar det ofta i att man ser ner på andra som inte delar

ens synsätt eller gemenskap. I brist på termer skulle man kunna kalla detta religiös

inavel vars barn är fanatism. Missförstå mig inte; jag menar inte att man ska umgås

med vilken stolle som helst under vilka omständigheter som helst, jag menar bara att

faran med att stänga in sig i ett trångsynt sällskap blir en religiös arrogans som är

väldigt svår att befria sig själv ur och ännu värre för bort andra från Islam som inte är

lika inne i tron som en själv.

De flesta av oss har nog kommit i kontakt med en hel del muslimer som har detta

synsätt på Shari”ah. Men är det verkligen så att Gud älskar dem som gör mest?

Låt oss granska ”Urafas synsätt istället. Om Shari”ah och allt annat är en väg som

leder till Sanningen innebär det att en bön under en viss omständighet kan ta mig

lika nära Gud som 1000 böner under en annan omständighet. Då är det plötsligt inte

de yttre faktorerna som är avgörande utan snarare de inre faktorerna. I boken

sade att om det finns någon bön han gjort som han tror accepteras är det den bönen

han gjorde i pansarbilen i sittandes position med Tayyamum när Savak körde han till

Teheran för att skicka honom i exil. Imam Khomeini ansåg alltså att den lilla bönen

vägde tyngre än alla hans böner i Mashhad, i Mecka, i Medina, i Najaf, i Jamkaran och

bakom alla Urefa, Ulema och Maraj”e.

En som har memoriserat hela Koranen är nödvändigtvis inte bättre än en som knappt

kan en vers utantill för den Koranen han memoriserat kan i sig ha blivit en slöja som

avskiljer honom från Sanningen och för bort honom från sitt mål, dvs. Gud, där han

utnyttjar Koranen för personliga bruk – medan den som inte kan en enda vers kanske

har en längtan och en strävan efter Gud som i sig leder honom närmare målet och

syftet.

Men konsekvensen av en överbetoning av det andliga blir att den stora massan börjar

tolka saker och ting efter eget huvud, eller snarare eget hjärta, och går på det som

känns bäst för dem då de inbillar sig att det tar dem närmare Gud. En bär inte Hijab

då syftet med hijab är ett rent hjärta och den kan hon uppnå på annat sätt, en annan

lyssnar på musik då musiken får honom att känna gudomliga och religiösa känslor

osv.

Samtidigt kan man begrunda en fråga i sammanhanget som Allamah Tabatabai

ställer:

Vissa Sahaba som Salman al-Farsi och Abu Dharr al-Ghifari; varför grät dom som

dom gjorde? Varför hade dom det levnadssätt dom hade? Varför hade de ett tillstånd

som ingen annan av Sahaba hade. Var det enbart genom en fullstä
ndig

implementering av Shari”ah som de nådde extas? Eller var det snarare att de såg på

Shari”ah som det ultimata medlet för att nå det ultimata målet och lyckades med det

så portar öppnades för dom som vanligt folk som är fast i det ytliga inte ser?

Shari”ah är skalet

Den Heliga Koranen säger:

NO<D KPO(G %R0>1 %P+ ;0I1 F(G N<D %T%P8A1 ;UR C0? KV;I(*J W1/V

[2:143] Och Vi har gjort er till ett mittens samfund, för att ni skall stå som vittnen

mot alla människor och Sändebudet vara vittne mot er.

Så om vi ska ta det bästa av båda världar och förena Fuqahas ståndpunkt med ”Urafas

når vi slutsatsen att Shari”ah är inte målet för människans resa, det är inte

bergstoppen av andlig rank man kan nå; men den är det bästa och ur Islams

synvinkel den enda legitima väg att gå för att nå Sanningen.

Shari”ah är således en yttre form, eller som jag kallat denna föreläsning Sanningens

skal, som utövaren måste anamma och tränga igenom för att nå juicen och

vattenhålet; dvs. Sanningen.

Med metaforen att Shari”ah är ett skal kan vi även besvara den tidigare frågan vad

konsekvensen blir av att föra bort Shari”ah från en religion.

förorenad. De som tar bort Shari”ah från religionen tar bort skalet från en apelsin.

Precis som apelsinen blir blottad för all ohyra blir religionen då blottad för att bli

kontaminerad och förorenad av alla möjliga sorters orena tankar och vilseledande

åsikter. Det gör att svenska kyrkan i 1000 år förbannar homosexualitet och sedan

välkomnar den. Vem gjorde fel i 1000 år då homosexualitet var förbjudet? Var det

kyrkan eller de homosexuella? Droger, alkohol och sexuell otukt som leder till otaliga

samhällsproblem är andra exempel på konsekvenser när Shari”ahs roll tappar

inverkan i en religion.

Å andra sidan de som begränsar Islam till enbart Lagen; de är som en som tar

apelsinen, tittar på den och hurrar över att han har en apelsin. Yes! Jag har en

apelsin! Ok…vad ska du göra nu då? Titta på den? Umm…det vet jag inte men jag har

en apelsin! Nu är Gud nöjd med mig!

Men skalet var till för att skydda apelsinen; när du gör skalet till ditt mål istället för

juicen då är det som du gör medlet till ditt mål istället för målet.

Därför skriver Imam Khomeini gång på gång i flera av sina böcker att den största

slöjan mellan människan och Gud är kunskap. Men kunskap är väl bra? Kunskap är

bra så länge den för dig närmare ditt mål, dvs. Sanningen och Gud. Men när kunskap

blir en distraktion, när kunskap får dig att spendera din tid i meningslösa

diskussioner bara för diskuterandets skull, när kunskap får dig att känna dig som om

du vet något – då har samma kunskap blivit en enorm slöja som är väldigt svår att

slita itu.

Attack mot Shari”ah

Det har nog inte undgått någon att Shari”ah har en väldigt dålig klang i media och

generellt i västvärlden. Hur kommer det sig? Hijab, halal, skägg, handskakning – allt

förknippas med Shari”ah och de som sysslar med sånt är islamister och islamister är

farliga för de vill införliva Shari”ah i Sverige!

Varför har Sufism en sådan applåderad roll i det liberala väst? Varför beskriver

Amazon.com Hafez som "The Persian love machine" trots att han var en som

memoriserat hela Koranen och följde Shari”ah till punkt och pricka medan typer som

Imam Khomeini är tokstollar, fanatiker, talibaner!

Varför är den Islamiska kulturen vad gäller konst, mat, musik, moral och andlighet

uppskattad medan Shari”ah är förkastat?

Orsaken är rätt simpel egentligen: Inget under skalet går i konflikt med det liberala

samhället. Andlighet, harmoni, god individuell moral, kärlek, poesi – inget av dessa

är ett hot mot det liberala samhället och dess livsstil. Men Shari”ah, åh Shari”ah är

något helt annat.

Shari”ah är som ett stängsel runt en flock får. Shari”ah håller kvar människan inom

den minimala gränsen av vad som är möjligt för att nå Gud. Shari”ah stänger in

människorna så de inte går vilse i skogen och sedan pekar mot slottet i mitten av det

avspärrade området och säger: gå dit! Dit ska du gå om du vill nå Kungen!

Men utanför Shari”ahs gränser; vem vet vilka faror som lurar där eller vilka vargar

Det liberala samhället förespråkar maximal individuell frihet medan Shari”ah

begränsar den individuella friheten till förmån för det långvariga individuella och

sociala välbehaget.

En odisciplinerad liberalist som går direkt in kärnan av Islam, dvs. Irfan, är som en

flyga som slipper tränga igenom skalet och hoppar in i juicen direkt. Samma flyga

som kom åt juicen lämnar apelsinen och hoppar till annan juice istället utan vare sig

reform eller renhet. Liberalisten blir tillsagd: "Älska skapelsen" och han tolkar det

som att ha sex med allt som rör sig för att han associerar kärlek med fysisk kontakt

som tillfredsställer hans ego. Irfan säger; bli berusad! Han går och dricker på och

röker på och prisar Gud för vilket tillstånd han nått!

Shari”ah är inte mållinjen

De största offren av attacken mot Shari”ah är muslimerna själva. Trist nog har

mållinjen av Islam idag blivit Shar”iah när Shari”ah egentligen är startlinjen för att

påbörja vägen mot Sanningen. Det har resulterat i att muslimer blir ytliga i sin tro och

inte drar den andliga nytta av sin dyrkan som de borde göra. För att citera Imam

Khomeini i Adabu Salat är det verkligen konstigt hur vi kan be eller läsa Koran i 40-

50 år utan att slöjorna går åt sidan och utan att vi får en glimt av Sanningen. Det

ytliga synsättet leder till att muslimer dödar varandra baserat på vilken rättsskola den

andre följer; de gör takfir, förbannar och tar avstånd från varandra för att de inte inte

delar samma juridiska åsikter eller religiösa trosfrågor. Utomstående som blir

förälskade och fascinerade i Islam och accepterar Islam som levnadssätt fastnar i

samma träsk och deras kärlek till Islams hjärta renderas till kärlek till Islams ansikte.

Avslutning

I föreläsningen nämnde vi de rättslärdas syn på Shari”ah och ”Urafas syn på Shari”ah.

Från denna föreläsning borde vi ta med oss följande två frågor som relaterar till båda

synsätten:

1) När Imam Mahdi(AJ) kommer, vilken lag kommer han att implementera? Är det

Shari”ah eller någon annan lag? Om det är Shari”ah är det då inte min plikt att jag

redan idag förbered mig för hans återkomst och hans styre genom att vänja mig att

leva efter Shari”ah i mitt vardagliga liv? Borde jag inte ge ett löfte att redan från

imorgon börja implementera Shari”ah i alla delar av mitt liv så jag lever på det sättet

som Imamen(AJ) kommer styra enligt när han kommer imorgon?

2) Vilka kommer att vara Imam Mahdis(AJ) närmaste anhängare och vänner? Är det

dom som enbart implementerat Shari”ah till högsta möjliga nivå eller krävs det mer

ifrån dem? Om det krävs mer ifrån dem; borde jag då inte anstränga mig för att gå

längre än bara till Shari”ah ytterpunkt? Borde jag inte påbörja själva vandringen på

vägen som leder till målet med Shari”ah?

Men vad är då denna väg? Vart tar den mig? Hur går jag den? Det är en fråga som vi

kommer besvara i nästa del av denna föreläsningsserie ins
haAllah!

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *