Utanförskap

 Har du någonsin känt en tomhet? En längtan? En känsla som hur mycket du än försöker inte kan tysta? Har du någon gång känt dig utanför? Fastän du är bland vänner och familj? Fastän du går bland människor? Att det är något som saknas i ditt liv? Att det är ett tomrum i ditt hjärta?

Utanförskap

Ehsan ­ Malmö – 3/4-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Har du någonsin känt en tomhet? En längtan? En känsla som hur mycket du än försöker inte kan

tysta? Har du någon gång känt dig utanför? Fastän du är bland vänner och familj? Fastän du går bland

människor? Att det är något som saknas i ditt liv? Att det är ett tomrum i ditt hjärta?

Den persiska poeten och Arif:en Jalaludin Rumi inleder sitt mest kända poetiska verk Mathnawi med

att beskriva just denna känsla av längtan.

Lyssna på vassens sång

hur den klagar över separation:

"Ända sedan jag skildes från min vassbädd

har min sorgliga sång fått män och kvinnor att gråta.

Jag söker de hjärtan som är rivna av separation

för endast dom förstår smärtan av denna längtan.

Vem som än skiljs från sitt hemland

Längtar efter dagen då hon återvänder."

(Första biten ur ”Vassflöjtens sång”)

Detta är en känsla som alla människor flera gånger i sitt liv känner; oavsett om de är rika eller fattiga,

glada eller ledsna, ensamma eller i sällskap. Som troende känner du denna känsla av utanförskap och

hemlängtan ännu oftare.

Varför uppstår denna känsla?

Men varför denna känsla? Varför uppstår den? Varför känner jag den trots att mitt liv verkar

fullbordat?

Rumi besvarar denna fråga redan i början av sin dikt. Vassen skiljs från vassbädden och det orsakar

hennes längtan tillbaka. När en del skiljs från det hela uppstår en känsla av separation och

utanförskap. När barnet skiljs från föräldrarna uppstår denna känsla av tomhet; att något saknas i ens

liv.

Alla vi är skapade av Allah; vår existens har strålat ut från Allahs Absoluta Existens. Men sedan sattes

vi i denna fysiska värld och känslan av separation och hemlängtan uppstod. I en tid, före våra liv, i

vårt skapelsetillstånd, var vi i Allahs närvaro och sedan separerades i denna värld. Detta orsakar att vi

får en hemlängtan, en känsla av utanförskap. Som troende känner vi den oftare då vi påminns om

vårt ursprung och hem oftare och vi inser denna världs brister mer.

När någon dör, vad brukar man säga? ”Inna lillah wa inna ilayhi rajeon”. Det kommer från Koranen,

från Surah Baqara, och det betyder ”Vi tillhör Allah och till Honom återvänder vi”.

Vi kom därifrån och vi ska tillbaka dit.

Rumi säger också: ”Till slut tröttnar hjärtat på allt utom själens resa till Gud.”

Och det är av samma anledning som hemlängtan till Allah inte kan ersättas med rikedom, med

kläder, med hus, med bilar, med pojkvänner och flickvänner eller annat. Dom sakerna är som droger,

som Koranen kallar det ”fitnah”, som får dig att glömma Allahs Heliga Närvaro och bli upptagen med

denna värld, men dom läker inte din smärta.

Om du får en kniv i bröstet får du smärta. Om du proppar i dig massa Alvedon och morfin slutar du

känna av smärtan; men det innebär inte att du slutar blöda eller att du har en kniv i bröstet. På

samma sätt läks inte din längtan i ditt bröst av rikedomar, den får dig att glömma din längtan men

förr eller senare kommer den till ytan igen. Det är en av orsakerna till varför en del rika människor

som verkar ha det hur bra som helst ändå begår självmord.

Synder verklighet

Ni alla har hört berättelsen om Profeten Adam(A) flera gånger. Till skillnad från dom kristna och våra

Sunni syskon anser vi inte att Adam(A) syndade utan att han gick en omväg. Vad säger den Heliga

Koranen?

Återigen i Surah Baqarah säger Allah:

[2:30]

[2:30] OCH SE, din Herre sade till änglarna: "Jag skall tillsätta en ställföreträdare på

jorden."

Allah säger detta innan Han ens skapat Adam(A). Vad betyder det? Det betyder att Allah redan innan

människans skapelse hade bestämt att människan är till jorden, inte till himlen. Så oavsett om

Adam(A) hade ätit från trädet eller inte hade han lagts på jorden. När någon syndar så straffas

personen med Adam(A) straffades aldrig, han sattes på jorden vilket han ändå skulle gjorts om han

inte hade ätit! Omvägen låg i att han kom dit lite i förväg eftersom han missförstod Allahs kommando

och trodde att Allah menade att han inte skulle äta av just det trädet, men ett annat träd av samma

sort gör inget.

Hursomhelst vad händer när han hamnar på jorden? Profet Adam(A) gråter sönder sig av ånger. Han

får ärr under ögonen av alla tårar. Titta vilken älskare mina syskon, vilken intensiv och extrem kärlek

till Allah. Profet Adam(A) ska skiljas från din Herre men med ett litet missförstånd skiljs han några

minuter tidigare än vad som var bestämt; över denna lilla tid gråter han i ånger.

Vad vill jag ha sagt med det här? Jag vill säga er mina kära syskon, mina älskade syskon, att allt i

denna värld som inte görs för Allahs skull ta bort er lite grann från Allahs närhet och den här känslan

av utanförskap och separation stärks lite grann. Och allt som görs för Allahs skull tar er lite närmare

Allahs närhet.

Detta är vad synd handlar om. Det som är haram det skadar dig för det första, skadar din omgivning

för det andra och för bort dig från Allahs närhet. Detta är syndernas verklighet. När du för ett

ögonblick tittar på en snygg tjej eller kille; i det ögonblicket har du glömt Allah och Hans skönhet.

Nu kanske vissa protesterar: men om jag lyssnar på exempelvis musik minns jag Allah mer. Men detta

är en illusion min vän. Om musiken är av haram sort är det en synd; om det är en synd innebär det

att den är skadlig för dig fastän verkar god. Om jag tar smutsigt vatten och blandar den med saft

tycker du att det smakar gott och det släcker din törst, men vattnet är smutsigt och en vecka senare

blir du magsjuk utan att förstå varför.

Därför säger Profeten Mohammad(S): ”Ska jag informera om er sjukdom och ert botemedel? Er

sjukdom är synder och ert botemedel är ånger (tawba)”.

Varför separation?

Nu uppstår en fråga här: varför skildes vi från Allahs närvaro och närhet från första början? Varför

ville Allah sätta oss på jorden när Han visste att vi skulle få denna känsla av hemlängtan?

Om vi återgår till exemplet med föräldrarna och barnet; varför väljer föräldrarna att lägga barnet på

dagis eller i skolan? De vet ju att det kommer leda till längtan och separation. Så varför? För barnets

skull, för att barnet ska utvecklas. Föräldrarna ger barnet ett uppdrag, dom säger: ”Mitt älskade barn,

gå till skolan, gå och utbilda dig” ­ skulle det varit blatte föräldrar hade dom säkert sagt ­ ”gå och bli

doktor eller ingenjör”. Barnet får ett uppdrag. Sen är ett upp till honom om han pluggar eller väljer

att hamna i gäng, skolka, gå med dåliga kompisar och förstöra sin framtid. Då har han både svikit sig

själv och sina föräldrar. När han sade till dom att han älskar dom var denna kärlek inte stark nog i

handlingen för hans kärlek till cigaretter och fester och tjejer och mobbning och alkohol var starkare

än hans kärlek till sina föräldrar.

Fallet med Allah och människan är liknande. Allah placerar människan i en skola som kallas Dunya,

världen. Människan får ett uppdrag, att bli en gudo
mlig ambassadör, att ta hand om världen och

varandra. Sedan väljer människan om hon tar vara på sin utveckling eller om hon springer efter

synder och går bort från sitt mål istället. I det fallet är människans kärlek till lek och synd starkare än

till Allah.

Ånger

Det är här som ånger också kommer in i bilden. Ånger är ett resultat av känslan av separation hos

människan. När människan gör fel och avviker från den rätta vägen får hon ångest, hon ångrar sig för

hon vet att hon har gjort fel och hon känner separationen starkare från Allahs närhet. Den här ångern

driver henne att komma närmare Allah och tillbaka på spåret.

Om du sårar en vän känner du hur er relation förstörs, hur ni skiljs åt. Men eftersom du älskar din vän

ångrar du dig, går köper honom en present och säger förlåt ­ ångern gör så ni försonas igen. Men en

del fortsätter att synda och synda och synda till den här känslan av ånger dör ut. Den sortens

människor blir som Saddam eller som Qaddafi som kan avrätta sitt eget folk och sedan gå och äta

mat utan att bry sig. Den värsta sortens människa är den som inte känner ånger. Han är helt död på

insidan.

Utanförskap

Men vi har det motsatta också. Ibland känner man utanförskap inte för att man syndat, men för att

man gjort något bra. Exempelvis: Man tar på sig hijab men känner att man inte är som dom andra,

man känner sig utanför och ensam. Man går inte på festerna i skolan och känner sig utanför och

ensam. Börjar man jobba skakar man inte hand och känner utanförskap. Denna utanförskap mina

syskon är en helig utanförskap eftersom den är för Allahs skull och den driver er mot Hans närhet.

Den visar så vackert hur avskild och hjälplös du är! För om du tar av dig hijaben smälter du in bland

dom andra, men du mår inte bra för du vet att det är fel. Så du tar på dig den, men då är du inte som

dom andra. Men eftersom du inte har kommit tillräckligt nära Allah heller känner du dig ensam och

hjälplös. Varför? Eftersom Hijab, bönen, att avstå från alla synder osv ­ allt det här är till för att föra

dig närmare Allah. Du ska tillbaka till ditt ursprung, du ska nå helheten.

Tänk dig att du har en supersnygg Ferrari-bil. Du sätter dig i den varje dag, men du kör inte den. Vad

har du för nytta av den då mer än att den skyddar dig mot regn? Då kan du lika bra använda ett

paraply, du behöver inte en Ferrari för det. Ferrarin uppfyller sitt syfte när du kan röra dig med den.

Om du inte kör Ferrarin eller om Ferrarin inte har en motor vad ska du då ha den till?

Hijab, bönen, fastan allt i islam egentligen är som olika andliga sportbilar; det är Ferraris och

Lamborghinis och McLarens och Mercor och BMW:are som kan ta dig närmare Allah blixtsnabbt.

Men om du bara sitter i dem utan att göra något, har de inte hjälpt dig. Häromdagen såg jag

exempelvis en tjej på ett café som frågade vad som var gris i buffén för hon ville inte äta gris men

samtidigt var hon där med sin pojkvän. Hur går det ihop? Vissa har t.ex. Hijab men dom gör alla

möjliga sorters idiotiska saker. I sin Hijab baktalar dom, ljuger, flörtar, konspirerar, lyssnar på musik,

har pojkvän etc etc. Hind, Abo Sufiyans fru, hade också Hijab men vad för Hijab? Hon hatade

Profeten(S) så mycket att hon skar upp hans farbror Hamzas(A) lever och åt den rå i Uhud-kriget.

Samma sak är det med vissa som ber. Visst är det bra att du ber men bönen måste leda dig närmare

Allah och tvätta dig från synder. Om du blir smutsig och går och duschar går du inte och medvetet

smutsar ner dig igen. Men det är vad du gör om du medvetet går och syndar efter du bett, du slutar

inte med synden, du ångrar sig inte och du fortsätter. Först står du på bönemattan säger Allahu

Akbar framför alla änglar sen går du ut och spanar in alla tjejer.

En del tänker nu: men ok då har jag inte hijab då, jag slutar ber. Men hallå, det är ju tvärtom. Ta på

dig hijab och fortsätt be men försök förändra dig, sitt inte bara still i din Ferrar, kör den!

Iradah

Ni vet syskon; den här känslan av utanförskap är egentligen det första steget i människans andliga

resa mot Allah. I boken ”Ljuset inom mig” skriver Shahid Mutaheri att första steget är iradah, alltså

en känsla av utanförskap som leder till att människan vill återvända till sitt ursprung. Ibn Sina, känd

som Avicenna i väst, en av våra stora islamiska filosofer på 1000-talet skriver att iradah är ett begär

och en längtan som, efter att människan känt djupa känslor av utanförskap, ensamhet och

främlingskap, visar sig hos människan och motiverar henne att söka förening med Verkligheten; en

förening som får slut på alla känslor av utanförskap, ensamhet och hjälplöshet.

Resan är en cirkel

Men här uppstår ännu en fråga. Sa du inte Ehsan att vi var i Allahs närhet och sattes i denna värld och

därför längtar tillbaka till Honom? Jo det gjorde jag. Sa du inte att vi är som barnet som föräldrarna

lägger i skolan för att han ska utvecklas. Ja det stämmer. Men barnet återvänder ju aldrig till

föräldrarna; han blir ingenjör, skaffar sig villa, fru, Volvo och undulat och lever vidare med sitt liv. Så

hur återvänder vi igen till Allah då? Varför kan vi inte bara gå bakåt istället för framåt?

Aha! Shahid Mutaheri förklarar detta jättefint i Ljuset inom mig. Han säger att det är för att vår resa

till Allah inte är linjär, den är cirkulär. Vår resa till Allah är inte på följande sätt:

Start |———————————————————————————| Slut

Nej vår resa är på följande sätt: O

Vad betyder det?

Det betyder att vi börjar från en punkt; vår födelse. I takt med att vi utvecklas rör vi oss runt cirkeln.

Vi kommer längre och längre bort från startpunkten tills vi når halva cirkeln. Då är vi så långt borta

från startpunkten som det går. Men sen kommer vi bara närmare och närmare till vi slutligen når

slutpunkten som är startpunkten!

Vi är som droppar. Droppar avdunstar från havet. Blir till moln. Molnen flyttas av vinden. Sedan

börjar det regna. Dropparna faller ner på marken, skilda från havet. Dropparna växer, blir en bäck,

växer, blir en flod och slutligen rinner ut i havet igen.

Vi var i Allahs närhet men Allah satte oss i denna värld för att vi skulle utvecklas. Vi är i början av vår

andliga resa, därför känner vi utanförskap och separation. Men tar vi vara på känslan, utvecklas

andligt och kommer närmare Allah så kommer vi till sist att börja närma oss Honom mer och mer tills

vi slutligen förenats igen. ”Inna lillah wa inna ilayhi rajeon!”

Avslutning

SobhanAllah vad vackert. Vilken Nåderik och Kärleksfull Herre vi har! Tänk på det syskon, nästa gång

ni känner er utanför, tänk att det är ett SMS från Allah att det är dags nu Min tjänare; hur länge ska

du springa omkring när du hör hemma här? Börja med din andliga utveckling, sluta med synderna

och återvänd till Mig. Varje känsla av utanförskap som du får är en bekräftelse att Allah fortfarande

bryr Sig om dig och tittar på dig. Varför försöker du fånga andras uppmärksamhet? Varför söker du

andras bekräftelse? Du har kungarnas Konung som tittar på dig, du har de himmelska änglarna som

ger dig uppmärksamhet, så lämna denna
värld och sök Allah istället. I en Hadith Qudsi säger Allah:

O Adams son [barn]!

Minns Mig med ödmjukhet och Jag kommer att minnas dig med Mina välsignelser.

Minns Mig genom att bekämpa ditt ego och Jag kommer att minnas dig genom att

titta.

Minns Mig på jorden och Jag kommer att minnas dig i graven.

Minns Mig i välstånd och god hälsa och Jag kommer att minnas dig i fattigdom och

svårighet.

Minns Mig med sanning och renhet och Jag kommer att minnas dig i den upphöjda

himlen.

Minns Mig genom att vara vänlig mot fattiga och Jag kommer att minnas dig i himlen,

tillflyktsorten.

Minns Mig med underkastelse och Jag kommer att minnas dig med gudomlighet.

Minns Mig med genom att gråta och Jag kommer att minnas dig med nåd.

Minns Mig genom att lämna denna värld och Jag kommer att minnas dig genom

räddning i nästa värld.

Minns Mig i svårigheter och Jag kommer att minnas dig med en perfekt frälsning.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *