Planering

  ”Brukar ni känna er stressade ibland? För mycket läxor, eller kanske överbelastade med arbete på jobbet? Ingen tid för religionen? I sådana fall är ni ett offer för dålig planering…”                                     

Planering

En föreläsning av: Broder Mikael ­ Paltalk 2009-03-06

Idag är dagen då den 11:e Imamen, Hassan al Askari(A), lämnade detta liv i martyrskapets

fana. Imam Askari(A) hade spenderat mestadelen av sitt liv i fängelse och uppnådde

martyrskapet vid väldigt ung ålder då den Abbasitiska kalifen Mo”tamid förgiftade honom.

Imam Askari(A) skulle komma att lämna över ledarskapet till sin son, den 12:e och sista

Imamen(AJ).

Denna natt mina syskon, denna natt är speciell. Detta är natten då vår väntade Imamen(AJ)

övertog det Gudomliga ledarskapet efter att sin fader hade blivit begraven. Tänk er att vi just

denna sena kväll, tillsammans har samlats här på paltalk, samma dag då vår Imam(AJ) trädde

fram. Tänk er att vi av Gud har skänkts möjligheten att lyfta hans bana här i Sverige. Vi har

erhållit möjligheten att arbeta för vår väntade Imams(AJ) återkomst. Men för denna

återkomst måste vi börja planera. Tiden är knapp, och vi måste agera nu, innan en dag

kommer då all räkenskap och dom är över oss. Därför har vi denna natt valt att ta upp just

problemet med planering och inshaAllah kommer vi efter denna föreläsning att verkligen på

allvar börja planera för vår Imams(AJ) återkomst.

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Alhamdolillah ir Rabil ”alamin. Wasalaat wasalaam alel habib al mustafa abel qasimi

mohammad wa aali mohammad.

För vår väntade Imams(AJ) snara och mycket nära återkomst, var vänliga att skicka en

salawat.

Mina bröder och systrar i tron, asalaam aleikom wa rahmat allahi wa barakato.

Inledning:

Brukar ni känna er stressade ibland? För mycket läxor, överbelastad med arbete på jobbet,

måste träffa svärmor eller gå och handla mjölk åt morsan trots att det endast är 3 minuter

kvar till Josefs(A) serie börjar.

Ni har säkert alla varit med om hur det är när en tenta i skolan närmar sig. I panik börjar man

att ”råplugga” och ingen tid finns till något annat. Favorit serien måste vänta, kompisarna får

man träffa en annan gång, osv. När tentan väl är gjord och en vecka senare, har man nästan

glömt bort allt man lärt sig. Är detta något ni känner igen?

I sådana fall är ni ett offer för stress och dålig planering…

Med denna föreläsning är det tänkt att vi skall gå till djupet med detta problem och försöka

identifiera vad vi kan göra för att ändra på denna dåliga vana.

1

Allt följer en plan:

På flertalet ställen i den heliga Koranen nämner Allah(SWT) att Han har skapat allt i himlarna

och på jorden i enlighet med en plan och ett syfte. Med andra ord är vi människor en del i

denna plan, men då uppstår frågan: Vad gör vi för att denna plan skall fullbordas?

I Surah al-Baqarah, vers 210, står det följande:

”Vill de kanske vänta till dess Gud visar Sig för dem med änglarna under molnens

tronhimmel? Men [när detta sker] har Guds plan fullbordats och allt har gått tillbaka till

Gud.” [2:210]

Med denna vers ser vi tydligt att vi måste planera våra liv innan en dag kommer då vi

kommer att ställas inför rätta och frågas ut om allt som vi företog oss i detta liv.

Vi måste inse att allt i våra liv kräver planering och att detta är en nyckel för oss att lyckas.

Titta bara på övriga skapelser. När vi tittar på rovdjuren, ser vi tydligt hur de in i minsta detalj

planerar att fånga ett byte, likaså planerar bytet noga hur det skall fly ifall något rovdjur

skulle attackera.

Båda vet precis hur de skall göra för att lyckas. Det är ganska tragiskt faktiskt när man tänker

på hur vi människor i vår ignorans och försummelse inte använder vårt intellekt för att

komma fram till samma resultat som djuren, av ren instinkt, gör.

Varför planerar inte vi en möjlig flyktväg undan Shaitan eller vårt ego, som ligger och lurar

och bara väntar på att hugga till ögonblickligen. Varför har vi låtit oss själva bli en del i den

flyktiga glädjen av detta liv?

Islam påbjuder oss att fastställa mål, planera och utforma strategier för att säkerställa

förverkligandet av dessa mål. Därför måste vi låta denna planering vara i centrum för vårt liv.

Och då menar jag i alla våra moraliska, religiösa, politiska, sociala och ekonomiska

verksamheter.

Som med det flesta av Profetens(S) sunnah, är idag detta inte en verklighet för de flesta

bland oss muslimer. Och jag skulle vilja hävda att det är just frånvaron av detta som bidragit

till alla våra misslyckanden och lidanden i detta liv.

Definition av problemet:

För att vi över huvud taget skall kunna gå till botten med problemen med dålig planering,

tänkte jag först ge er en definition på vad ordet planering egentligen står för. Så här står det

om planering på wikipedia:

Planering är en process, som innebär att nå ett framtida mål genom ett systematiskt och

målinriktat handlande från givna utgångspunkter.

2

Så vad vi pratar om här är alltså en process som skall utföras för att nå ett framtida mål.

Alltså måste vi först och främst ha ett mål med allt som vi företar oss.

I själva verket har vi alltid ett mål med allt vi gör, rent instinktivt. Problemet är bara att vi

brister i reflektion angående varför vi utför vissa handlingar. Vi planerar till och med när vi

skall begå en synd. Men eftersom vi inte tänkt på konsekvenserna av vår handling, utför vi

den rent instinktivt. Här har vi i själva verket lyssnat till något i vårt inre som driver oss att

tillfredställa våra lustar. Detta kallas för nafs al ammarah, vilket står för det djuriska inom oss

och är en del av vårt ego. Vi kommer att diskutera detta problem längre fram i föreläsningen,

när vi har fått lite mer kött på benen angående planering.

Så att ha ett slutmål är själva huvudkärnan i en planering. I det vardagliga livet följer vi det

ganska noggrant, jag menar vi följer ju schemat i skolan eller går och arbetar samma tid varje

dag. Vissa kanske till och med äter middag samma tidpunkt varje dag. Det jag vill säga är att

planering finns i allt när det gäller vårt liv.

Men har vi rätt slutmål med det vi gör, eller är det bara kortsiktiga planeringar, dvs.

planeringar för stunden?

Vi som har välsignats med gåvan av att tro på Gud och bekännandet av Islam, vet vad vårt

slutmål är ­ det är Gud. Vi vet att Allah(SWT) har skapat oss och att vi kommer att återvända

till Honom för räkenskap. Så vårt slutmål är då i själva verket redan satt. Varför strävar vi inte

med sann glöd efter detta mål?

Vi segar hellre på soffan, än att gå ut och protestera mot förtryck och orättvisa. Vi sitter

hellre och spelar tv-spel eller pratar mode och smink i flera timmar, än att ställa oss på

bönemattan eller läsa Koranen som Gud välsignat oss med.

Problemet med allt, är att vi inte har planerat för hur vi skall uppnå vårt slutgiltiga mål. För

att uppnå ett stort mål, måste detta delas upp i många delmål och dessa måste utföras

successivt för att vi skall lyckas uppnå vårt mål.

Vad behövs för en bra planering?

Men vad behöver vi då ha med oss i bagaget för att lyckas med en sådan planering?

Imam Ali(A) säger: ”Framgång är resultatet av vision och beslutsamhet, visionen beror av

djup reflektion och planer
ing och den viktigaste faktorn vid en planering är att behålla dina

hemligheter för dig själv.” [Nahj ol-Balagha, uttalande 48]

Här kan man i själva verket säga att Imam Ali(A) har sammanfattat allt vi behöver med bara

några få ord.

Vi måste alltså vara beslutsamma i det vi gör eller vill göra, och då speciellt gällande vår tro.

Men för detta krävs en hel del reflektion och självkännedom. Om vi inte känner igen

framtiden och inte har någon plan för den, och om vi inte uppmärksammar vårt ansvar i

denna värld, förtjänar vi verkligen att klandras av kommande generationer och straffas av

3

Gud. Om vi inte inser vårt ansvar för framtidens historia, kan ingen lova oss att det fartyg vi

befinner oss på kommer att nå sin destination automatiskt. Det minsta man kan säga är att

det antingen kan gå framåt eller vända tillbaka. Det vi måste göra är att ständigt röra oss

närmare vårt mål och utan planering är detta inte möjligt.

Så om vi skall vara realistiska med våra liv, kan vi inte bara genom en massa lösa antaganden

och ”lull lull” fortsätta att leva våra liv, utan vi behöver göra upp scheman och planer för hur

vi skall gå till väga. Och för detta krävs vision.

Vi pratade tidigare om olika delmål som behövs för att nå vårt slutliga mål. Dessa delmål

kommer vi aldrig att komma underfund med om vi inte sätter oss ner och reflekterar. Så till

att börja med behöver vi avsätta tid för reflektion, helst varje dag, så att vi över huvudtaget

vet vad vi vill. Detta behöver inte vara långa stunder, utan detta kan variera från person till

person. När vi vet vad vi vill, sätter vi upp delmål som vi tror kan få oss i rätt riktning.

Låt oss ta ett exempel för att detta skall bli klarare:

Om vi tar en överviktig person som vill gå ner i vikt, behöver den här personen studera hur

han skall gå till väga för att lyckas, eller hur?

Om han till exempel är extra svag för choklad, kanske han skall börja med att minska på

konsumtionen för detta. Detta är ett delmål.

Sedan genom att fundera lite, inser han att han även måste börja motionera, för att detta

skall hjälpa. Och i samband med detta måste han börja äta mer nyttig mat. Där har vi två

delmål till.

Men innan han startar med detta måste han inse att detta inte sker över en natt, och därför

måste han ha tålamod och uthållighet, vilket ger honom två nya delmål att bearbeta.

Sedan får han inte gå för snabbt fram så att han tröttnar på allt och slutar helt och hållet.

Han vet att han inte klarar av att springa en mil om dagen och endast leva på ärtor och

morötter, utan allt måste successivt förbättras. Här inser han ytterligare ett delmål.

Om han reflekterar lite mer inser han att om han nu skulle lyckas, behöver han fortsätta med

motion och nyttig mat, eftersom han redan har påverkat sin ämnesomsättning så negativt

att det inte finns utrymme för att återgå till sitt gamla liv igen. Detta kanske kan göra honom

omotiverad, men om han reflekterar lite till inser han att en fin och slank kropp ger honom

mycket mer fördelar och gör honom mer lycklig än en påse chips och soffliggande.

I detta läge har han identifierat sina delmål för att uppnå sitt slutgiltiga mål och således

behöver han lägga upp en planering av det hela. Denna planering måste innehålla scheman

för hur han skall äta, träna, sova och hur han skall hålla motivationen och tålamodet uppe,

etc.

4

Han måste även planera för eventuella hinder och störningar i hans planering. Jag menar,

det är ju t.ex. oförskämt att tacka nej till mormors goda tårta. Därför måste han inte låta

detta hindra hans fortsatta strävan, utan inse att störningar kan ske emellanåt.

Då vissa personer kanske inte alltid förstår hans tankesätt eller sina planeringar, inser han

även att det är bättre att hålla planeringarna för sig själv, för att inte folk skall tro att han har

blivit galen. Dessutom vill han inte dra på sig för mycket uppmärksamhet så att han inte

drabbas av övermod och får ett bakslag i sin strävan.

Kopplingen till vår kamp:

Imam Hassan(A) sade: ”Jag förundras över den person som tänker på (är noga med) det han

intar som näring men som inte beaktar intellektets näring. Således undviker han det som

skadar hans mage men han tillåter sitt sinne att fyllas med det som förgör honom.” [Safinat

ul-Bihar, vol. 2, s. 84]

Så om vi kan koppla detta exempel med vår egen strävan, dvs. strävan efter att utföra det

som Gud vill av oss, kommer vi inshaAllah att komma en bra bit på vägen mot vårt slutmål.

Jag nämnde tidigare att vi hade ett ”jag” som kallas för nafs al ammarah. Detta, som vi skulle

kunna kalla för vårt ego, tillsammans med shaitan är de främsta fällorna i strävan efter

perfektion. Så om vi vill förenas med Gud i total lycka, måste vi först identifiera och inse

hindren med vår strävan.

För detta måste vi börja studera och samla kunskap om dessa ”hinder”. I samband med

detta måste vi identifiera vilka dåliga egenskaper vi har inom oss och försöka att successivt

bearbeta dessa. Och om vi skall lyckas, krävs det att vi hela tiden är vakna och således direkt

kan identifiera när vi gör något som går emot vår planering. Detta måste successivt

bearbetas och förbättras eftersom det inte bara sker över en natt, utan i själva verket kan ta

en livstid.

I samband med att vi samlar mer marifah, dvs. kunskap om Gud, måste vi börja praktisera

detta genom en noggrann planering och en ständig reflektion.

Imam Ali(A) sade: ”Den kloka människan förlitar sig på sitt arbete och sina ansträngningar

medan den dumma människan förlitar sig på sina drömmar och önskningar.” [Qurrar al-

hekam, s. 43]

Alltså, reflektion utan handling hjälper inte!

Vi vet att Koranen och Sunnah, dvs. Profetens(S) och Imamernas(A) uppförande och

beteenden, leder oss närmare Gud och gör oss till bättre människor. Därför måste vi börja

leva våra liv, i enlighet med vad de har rekommenderat oss att göra.

Här är det givetvis viktigt att inte gå för snabbt fram så att vi inte tröttnar. Vi kanske klarar av

att leva en dag som t.ex. Imam Khomeini(RA), som endast sov 3 timmar per dygn, och läste

flera kapitel i Koranen varje dag, och dessutom lyckades att vara ute bland folket under

5

många timmar och även ha tid till sin familj. Men efter denna dag kommer vi garanterat att

ge upp. Vi kan inte ta för många steg i taget när vi klättrar upp för en stege, för det kommer

att sluta med att vi faller ner och bryter ryggen. I det läget blir det väldigt svårt att ta sig upp

på stegen igen.

Så försiktighet under vår resa måste tas i beaktning, för att vi överhuvudtaget skall kunna

uppnå andliga eller spirituella framsteg. Att finna delmålen i vår strävan är ytterst personligt

och alltså inte något man bara kan få på papper direkt. Här krävs djupa reflektioner. Alla

människor har mer eller mindre samma problem, fast i olika utsträckning och därför kan

ingen direkt säga vad just ni skall göra, utan man måste komma underfund med detta själv.

Vi måste också ha i åtanke att vi inte kanske ser så klart till en början och därför kommer nya

delmål att dyka upp i våra liv allt eftersom vi gör personliga framsteg. Bara
vi är

beslutsamma i vår planering och litar till Gud, kommer slöjorna som täcker våra ögon att

falla, en efter en.

Vi måste även planera för det oförutsägbara så att vi inte blir demoraliserade och tappar

gnistan eller glöden. Vi behöver alltså vara mer som ett rådjur, som då det planerar för att

närma sig vattenkällan, ser sig om för möjliga flyktvägar ifall något rovdjur ligger och lurar i

skogssnåret.

Detta är ingen lätt kamp, och kanske är det därför som denna kamp kallas för Jihad al Akbar,

dvs. det största heliga kriget ­ kriget inom oss själva.

Innan vi summerar ihop vad som tagits upp, låt oss koppla exemplet med mannen som ville

gå ner i vikt, med att nämna några ord om Nattbönen (Salat al Layl). Ni har säkert hört en

massa om nattbönen och dess effekter, att vi t.ex. får vackrare utseenden och ett ökat

uppehälle osv. Varför är det då så att vi alltför oftast försummar denna bön till förmån för

sängen? Denna bön bör ju egentligen bli en del i vår planering. Men hur skall vi planera för

att vi skall orka med och verkligen känna inlevelsen när vi ber?

Vi måste vara beredda på att om vi vill börja be denna bön, måste vi planera om vårt liv och

vara beredda på att offra en del av nattsömnen i dyrkan. Därför är det viktigt att vi i god tid

går och lägger oss för att orka med. Sedan måste vi ha delmålen i åtanke. Vi kommer inte se

förändring över en natt, och därför måste vi ha tålamod och uthållighet.

För att inte tankarna skall vara på annat håll, bör vi reflektera över varför vi stigit upp. Vi

måste inse vår ensamhet och hjälplöshet inför vår Skapare.

Vi bör göra wudho med ingivelse och börja rensa tankarna här. Wudho är ju en ritual, precis

som bönen, och därför har den en stor inverkan för hur inlevelsen i bönen blir. När vi sköljer

ansiktet, bör vi be till Gud att vårt ansikte får lysa med ett fast sken på Domedagen. När vi

tvättar höger armen, bör vi be om att få vara en av de rättfärdiga, en som tillhör det främsta

ledet. När vi tvättar vänster armen, bör vi be om att inte vara som de som tillhör den vänstra

sidan på Domedagen. När vi stryker handen över håret bör vi önska att vi inte kommer att

utföra något som leder oss till skam och vanära i denna värld. När vi stryker händerna över

fötterna bör vi önska att vi aldrig skall vandra mot synd igen. Med detta i åtanke bör vi

6

vandra mot bönemattan och inse att ingenting av detta kan uppnås om inte Gud i sin nåd

förbarmar sig över oss.

Se sedan resultatet. Om det inte är som vi önskar, bör vi reflektera över vad vi behöver

förbättra. Vi måste inse att om vi ger upp efter en natt, finns det en risk i att vi faller ännu

djupare ner i det mörker som vi befinner oss i.

Summering:

Så för att summera ihop denna föreläsning tänkte jag rada upp de faktorer vi behöver för en

bra planering och som vi kan ta med oss härifrån för att således lägga om våra liv och börja

sträva mot det som är vårt slutliga mål, dvs. återkomsten till vår Skapare.

  1. Vi behöver avsätta tid för att identifiera och planera hur vi skall uppnå vårt mål.

  2. Vi måste lägga upp delmål, som vi tror kommer leda oss till vårt slutmål. Dessa

kommer att förändras allt eftersom vi når högre ranker och själsliga framsteg.

  1. Vi måste samla mer kunskap om vår religion och främst om vår Skapare som är vårt

slutmål.

  1. I samband med samlandet av kunskap måste vi börja praktisera det vi lärt oss. Detta

måste ske successivt och därför får vi inte planera att göra för mycket i början så att

vi inte tappar glöden. Om man vill lära sig hela Koranen utantill, kan man till exempel

välja att plugga in en vers per dag eller vecka och sedan successivt öka på detta allt

eftersom man lär sig att planera bättre.

  1. Vi måste ta hänsyn till oförutsägbara händelser, så att inte dessa får oss på fall. Om

någon nära anhörig råkar ut för en olycka eller om vi blir av med en stor summa

pengar, får vi inte glömma bort vår strävan och drabbas av panik. Vi måste alltså

planera så att vi inte påverkas så negativt av sådana händelser att vi helt enkelt ger

upp.

Vi har som skyldighet att planera våra dagar men vi måste även vara medvetna om

att Guds planer alltid står överst, och ifall Guds plan ”kolliderar” med vår egen bör vi

inte drabbas av panik och låta denna prövning förstöra oss, utan vi måste gå stärkta

ur denna prövning och således fortsätta vår kamp.

6.

Vi får inte glömma bort att ständigt avsätta tid för reflektion, så att vi inte faller i

glömska och således tappar fokus.

  1. Vi måste bli mer beslutsamma i våra handlingar och ständigt påminna oss själva om

vad vi vill uppnå.

  1. Vi bör hålla en hel del av våra delmål för oss själva så att vi inte riskerar att drabbas

av riya (skrytsamhet) eller självbeundran som ett resultat av att ha talat för mycket

om ens själsliga framgångar. Med detta menar jag självklart inte att man inte skall

7

hjälpa andra som är på lägre nivåer än en själv, utan det är nödvändigt att dra med

sig sin syster eller broder till sin egen nivå, så att man tillsammans kan uppnå sina

mål.

  1. Om vi inser vår hjälplöshet, kommer vi förstå att Allah(SWT) när som helst kan

utsätta oss för prövningar som tvingar oss att lägga om vår planering och därför

måste vi vara tålmodiga.

  1. Planera er vecka så som ni följer ett schema i skolan. Lägg upp bestämda tider då ni

skall utföra era mänskliga behov, såsom vila, intag av föda, etc. Ha även utrymme för

ändringar i planeringen som kan komma att ske. Om man t.ex. på måndag skall

avsätta en timme för att läsa islamiska böcker, ger man utrymme för detta under

andra dagar i veckan, ifall någonting skulle dyka upp just denna dag, som hindrar ens

planering.

  1. Den Heliga Profeten(S) sade till Abu Dharr: ”Dra fördel av tre tillfällen före tre andra

ting: Din ungdom före din ålderdom, din ledighet före din brådska och ditt liv före din

död.” [Bihar al-Anwar, vol. 77, s. 77]

Glöm inte bort att dessa punkter endast är ett möjligt sätt för oss att få till en bättre

planering av våra liv och att man bäst själv identifierar hur man skall gå till väga för en lyckad

planering.

Låt oss avsluta denna föreläsning med en väl inplanerad dua al Faraj, för vår Väntade

Imams(AJ) snara och mycket nära återkomst inshaAllah.

Det är det minsta vi kan göra för vår Imam(AJ), som så många gånger annars alltid får höra

en massa begäranden och krav från oss!

Dua Faraj…..

Wa Salallah aleihi waala alihi ”atayibin ”altahirin!

8

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *