Imam Sajjad(A)

[de] som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem

som gör det goda och det rätta [3:134]

Imam Sajjad(A) gick fram till mannens hus och hans följe ropade: "Ali ibn Hossein är

här!"

Mannen rusade aggressivt ut med en ond avsikt då han trodde att Imamen(A) hade

kommit för att hämnas.

Men Imam Sajjad(A) sade, "Broder, du stod stolt över mig och sade det ena och det

andra. Om vad du sagt verkligen finns i min karaktär söker jag Guds förlåtelse om

det. Men om det du sagt inte finns i min karaktär så må Gud förlåta dig."

Mannen blev mållös, gick fram och kysste Imam Sajjad(A) mellan ögonen och
sade,

"Ja, vad jag sade fanns inte i din karaktär, må jag vara värdig Guds förlåtelse."

Titta här på Imam Sajjad(A). Islam förespråkar inte vänd andra kinden till eller att man

ska vara passiv inför förtryck. Många muslimer när de tänker på Ahl al-Beits(A)

akhlaq tänker att man inte ska svara någon som behandlar en illa. Resultatet blir att

de utnyttjas och förtrycks för de inte säger ifrån och det förstör deras liv. Men vad

gör Imam Sajjad(A)?

Han är varken för mild eller för hård utan reagerar på ett sätt som reformerar den här

mannen och förändrar honom. Och detta är verkligen svårt. Att veta exakt vilken dos

av reaktion som krävs i vilken situation för att uppnå bästa möjliga resultat. Vi

vanliga människor reagerar oftast antingen för mjukt eller för hård vilket leder till att

problemet inte botas utan oftast blir värre eller återkommer.

Just den här Koranversen återkommer i ett annat fall också då en av Imam Sajjads(A)

wodho. Men hon blev lite yr så hon tappade kannan på Imamens(A) fot. Imamen(A)

tittade upp på henne och tjänarinnan sade:

"Allah den Upphöjde säger: >?@5 %AB9C5 , "De som kontrollerar sin ilska."

Imam Sajjad(A) svarade, "Jag har kontrollerat min ilska."

Hon fortsatte, "93″5 :; %<9=5 och förlåter sina medmänniskor."

Imam Sajjad(A) svarade, "Må Gud förlåta dig."

Imam Sajjad(A) sade då, "Gå, du är en fri kvinna inför Allah nu!" och befriade

tjänarinnan från sina plikter!

I en annan hadith berättas det att Imam Sajjad(A) kallade på sin slav två gånger utan

att han svarade. Tredje gången svarade han. Imamen(A) sade då, "Hörde du inte min

röst?"

"Jo" svarade slaven.

"Vad tänkte du på då så du inte svarade mig?" frågade Imam Sajjad(A).

Slaven svarade, "Att jag var trygg från att du ska skada mig."

Imamen(A) log då och sade, "Prisad vare Gud som gjort att min slav är trygg från

mig!"

På den tiden i den arabiska världen fanns ingen som helst respekt för slavar och

betjänter. Man såg dem inte som likvärdiga. Men Ahl al-Beit(A) brukade köpa slavar,

utbilda dem hemma hos sig och sedan släppa dem fria, men ofta stannade de

befriade slavarna kvar då de blivit förälskade i Ahl al-Beit(A). Jag läste bara

häromdagen att Imam Ali(A) exempelvis köpte och befriade 1000 slavar med sina

egna pengar som han jobbat och svettats och slitit för. Att exempelvis Imam Sajjad(A)

totalt i sin livstid hade fem fruar som varit slavinnor visar att Ahl al-Beit(A) inte

värdesatte människor efter social status och att de gjorde sitt yttersta för att upphäva

slaveriet som härjade.

Dyrkarnas prydnad

Vi nämnde att Ali ibn Hossein(A) kallades för Sajjad och Zain al-Abedin, alltså den

som gör sujood och dyrkarnas prydnad. Varför kallades han så? Några av meriterna

som rapporterats om Imam Sajjads(A) dyrkan är bland annat följande:

Imam Sajjad(A) brukade göra 1000 rakat per dag. Han hade en trädgård med 500

träd i och vid varje träd brukade han göra 2 rakat.

Han gjorde pilgrimsfärden till Mecka 20 gånger till fots.

Han bön var så djup och fokuserad att en gång började hans hus brinna. Hans familj

och betjänare sprang alla från huset och kallade på honom flera gånger att komma

ut, men han istället för att fortsätta bönen i samma lugna takt, gjorde den ännu mer

lång, utdragen och intensiv. När han blev klar hade branden släckts och han var

välbehållen. Hans familj och betjänare kom och frågade ifall han inte hörde att det

brann och varför han då inte flydde elden.

Imam Sajjad(A) sade, ”När jag kände lågornas hetta och flammornas närhet började

jag tänka på Helvetet och den olidliga elden i nästa liv och fylldes av djupare fruktan

för min Herre."

Imam(A) och få honom att avbryta sin bön. Han tog formen av en svart huggorm och

började hugga Imams(A) lår om och om igen. Men Imam Sajjad(A) fortsatte bönen i

samma långsamma takt, fastän hans lår och ben började svullna upp och blöda

alltmer pga. ormbetten. När han blev klar hördes en röst från himlen som sade,

”Sannerligen är du Zayn al-Abedin, Dyrkarnas prydnad!”

Varför så mycket dyrkan?

En del frågor uppstår här: varför dyrkade Imam Sajjad(A) så mycket? Hur kunde han

dyrka så mycket? Hade han inget annat att göra?

Den här kritiken har jag även hört från Sunni håll där dom sagt att Imam Sajjad(A)

överdrev i sin dyrkan för han dyrkade mer än vad Profeten(S) beordrade att man ska

göra.

Svaret på dessa sorters frågor får man om man analyserar den politiska situationen

som rådde i Mecka och Medina under Imam Sajjads(A) tid. Om ni tittar på Mokhtar-

serien illustreras detta väldigt skickligt. Det pågick en maktkamp mellan två stammar:

En var Banu Umayyah från Shaam och den andra var Abdullah ibn Zubayr tillsammans

med sina bröder.

Medina ville göra uppror mot Banu Umayyah och bad om Imam Sajjads(A) stöd men

han avstod. Kort därefter angrep Yazids arméer Medina och dödade och plundrade.

Men de lämnade Imam Sajjads(A) familj ifred.

Armén som leddes av en viss Muslim ibn Aqaba förfarande sina hästar i Profetens(S)

moské i tre hela dagar och förvandlade den heliga platsen till ett illaluktande stall.

De dödade hundratals oskyldiga människor och förgrep sig på kyska kvinnor. Under

dessa tre dagar förstörde de hela staden. Hade Imam Sajjad(A) tagit sida med

Abdullah ibnZobeir hade han blivit dödad här.

Abdullah ibn Zobeir försökte utnyttja Imam Hosseins(A) spillda blod som en ursäkt

att hämnas Banu Ummayah och ta makten. Men han var känd redan från Jamal kriget

för sitt hat mot Ahl al-Beit(A). Hans far Zobeir efter att ha talat med Imam Ali(A)

ångrade sig och ville lämna krigsfältet men det var hans son Abdullah som övertalade

honom och kallade honom fegis och fick honom att stanna kvar. Därför förbannade

Imam Ali(A) också Abdullah ibn Zobeir och klandrade honom för hans faders död.

Vad Abdullah ibn Zobeir hade tänkt göra var att utnyttja Shia och få dem att kriga

mot Banu Umayyah så dessa dödar varandra och sedan tar han över makten och

fortsätter förtrycka Shia som innan. Därför var det viktigt med Imam Sajjads(A) stöd,

men det fick han aldrig och när sedan Mokhtar lurade ibn Zobeir och tog över

kontrollen av Kufa sattes Imam Sajjad(A) i husarrest och hans umgänge

kontrollerades noga.

Det var under dom här omständigheterna som Imam Sajjad(A) kunde be 1000 rakat

om dagen. Det var inte så att han gjorde det hela sitt liv alltid. Men tänk dig själv om

du sitter i ett fängelse, vad gör du för något? Profeten(S) var aldrig i denna

situationen därför dyrkade han inte lika mycket heller, inte heller sade han till någon

från allmänheten är dyrkan det enda du har kvar att göra.

Sahifa Sajjadia

Vad gjorde Imam Sajjad(A) istället då? Istället för att engagera sig fysiskt i den

politiska kampen gjorde han Jihad genom sin böner. Drygt 68 duaa och 15 munajat

från honom samlades ihop och blev Sahifa Sajjadia, den tredje viktigaste boken inom

Shia Islam efter Koranen och Nahjul Balagha.
Sahifa Sajjadia, även, om den är en

andlig bok, har böner vars varje yttre ord och inre mening är likt ett svärd som

hugger mot orättvisa. Medan Imam Hossein(A) fysiskt kämpade för Islam och allt vad

det innebär så bekämpade Imam Sajjad(A) samma förtryck som Imam Hossein(A) dog

för med sina andliga böner.

Profeten(S) säger att den troendes vapen är duaa. Titta nu på den islamiska

motståndsrörelsen i Libanon. Varför är de så framgångsrika mot Israel? Det finns

flera faktorer men en av dem i min mening i alla fall är att de håller fast vid duaa och

då särskilt Imam Sajjads(A) Duaa Ahl al-Thoghor som är tillägnad mujahedin och

dom islamiska soldaternas framgång. Duaa stärker, det ger tro, det ger övertygelse

och det ger inspiration att fortsätta bekämpa förtryck även om det är som mörkast

för du ser Allahs ljus skina upp din väg.

Det är sant att Imam Sajjad(A) inte hade lika många studenter som Imam Baqir(A)

eller Imam Sadiq(A). Men Imamen genom sina duaa kunde lära upp allmänheten som

Islamiska ideal och trosprinciper, om Tawhid, om akhlaq och om andliga värderingar.

En av de största andliga skatterna vi har är just Sahifa Sajjadia och alhamdulillah är

det en bok som inshaAllah mycket snart kommer att tryckas av Den Väntades Vänner

på svenska.

Duaa från Sahaba?

För några år sedan kom det en Hafez Koran, en som memoriserat hela Koranen, till

Sverige från Iran. Han kom även hit till Malmö och läste Koran för oss och vi som satt

där grät vid synen. Han hette Dabagh och det som var så fascinerande med honom

var att han var blind och att han hade memoriserat hela Koranen medan han var

blind. Han hade en bra syster som lade tid på honom, satte upp ett program med

honom och bara genom att lyssna på kasettband lärde han sig memorisera hela

Koranen. Men han hade memoriserat på ett sätt att han var en dator. Du kunde

nämna vilken sida som helst och han började läsa, du kunde backa eller gå fram X

verser och han hoppade direkt dit och började läsa. Du kunde namnge vilken Surah

och Ayah som helst och han kunde läsa därifrån. Och hans röst var helt fantastisk.

Hursomhelst berättar han att han en gång åkte till Mecka för Korantävling. Som ni

förstår var det fullt med Sunnier och Wahabier närvarande också som dömde. Hur

som helst vann han Korantävlingen och de frågade honom vad han önskade som pris.

Vad vill man ha när man kommer först i något? Oftast är det en trofé, en medalj, ett

diplom – ett erkännande på att man varit bäst.

Men Dabagh tänkte till. Jag är här mitt i ett Sunni-land som har fiendskap mot Shia,

låt mig göra något för att höja Ahl al-Beits(A) fana istället.

Abedin. Han har lämnat många duaa till oss. Låt mig läsa ett stycke ur en av hans

duaa för er."

Dabagh började sedan läsa följande del ur Duaa Abu Hamza Thumali som är väldigt

rekommenderad att läsa vid gryningarna under månaden Ramadhan: