Tariqah: Vägen till Sanningen

  Vilka kommer att vara Imam Mahdis(AJ) närmaste anhängare och vänner? Är det dom som enbart implementerat Shari”ah till högsta möjliga nivå eller krävs det mer ifrån dem? Om det krävs mer ifrån dem; borde jag då inte anstränga mig för att gå längre än bara till Shari”ah ytterpunkt? Borde jag inte påbörja själva vandringen på vägen som leder till målet med Shari”ah? Så vad är då denna väg? Vart tar den mig? Och hur går jag den?

Ehsan ­ Paltalk – 27/05-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vilka kommer att vara Imam Mahdis(AJ) närmaste anhängare och vänner? Är det dom

som enbart implementerat Shari”ah till högsta möjliga nivå eller krävs det mer ifrån

dem? Om det krävs mer ifrån dem; borde jag då inte anstränga mig för att gå längre

än bara till Shari”ah ytterpunkt? Borde jag inte påbörja själva vandringen på vägen

som leder till målet med Shari”ah?

Med dessa frågor avslutade vi föregående föreläsning om Shari”ah och lovade att

besvara dessa. Vi nämnde att Shari”ah inte är mållinjen men startlinjen att påbörja

vägen.

Så vad är då denna väg? Vart tar den mig? Och hur går jag den?

Vad är vägen?

Shahid Mutaheri skriver i Ljuset inom mig:

”Urafa tror att den mystiska aspekten av Shari”ah är Vägen, Tariqah.

Tariqah behandlar alltså den inre aspekten av Shari”ah. Vad innebär det? Om vi tar

bönen som exempel pratar Shari”ah om bönens villkor, hur den utförs, hur många

rakat det är, vad man gör i varje rakat, vad man gör om man hamnar i tvivel under

bönen, var man får utföra bönen etc. Shari”ah behandlar alla yttre aspekter av bönen.

Tariqah å andra sidan behandlar de inre aspekterna av bönen. Imam Khomeini i

introduktionen till sin Adabu Salat skriver:

Du ska veta att för bönen (salat), förutom dess form, finns en mening, och förutom

dess yttre finns det ett inre; och precis som dess yttre har sina regler, varav att inte

observera dem skulle leda till att bönens yttre form blir ogiltig och ofullständig, har

dess inre sina specifika andliga regler, varav att inte observera dem skulle leda till att

den andliga bönen blir ogiltig och ofullständig; medan att följa dem skulle blåsa in en

himmelsk själ i bönen.

Moral

I en välkänd hadith säger Profet Mohammad(S):

"Inni bo”etho li otamimma makaram al-akhlaq"

"Jag skickades för att fullända människans moral"

Ett av Profetens(S) syften var alltså moral.

Och vad är då moral?

Är det föreskrifter för hur man ska handla? Är det ett set handlingar man ska utföra?

som inte ber?

Ur den islamiska synvinkeln är Akhlaq större än så. En nobel hadith säger:

Och avsikten är större än handlingen, eller snarare är det så att avsikten är själva

handlingen!

S”adi berättar i sin diktsamling Golestan att han en gång gick upp på natten med sin

far. De bad Salat al-Layl, efteråt sade S”adi till sin far: "Kolla pappa hur alla ligger och

sover och missar Salat al-Layl!"

S”adi sade: "Min son det vore bättre för oss att också sova än att vara vakna och se

ner på dem."

En gång under Shahr Ramadhan när var yngre och bodde hemma var det Laylat al-

Qadr. Självklart hade jag tänkt vara uppe hela natten också men min mor sa till mig,

"Ehsan var inte uppe för länge."

Jag hamnade i ett moraliskt dilemma. Vad ska jag göra? Det är Laylat al-Qadr, natten

bättre än 1000 månader, natten bättre än 83 år, klockan är strax efter midnatt och

det vad under vintertiden när fajr inföll vid 5-6 på morgonen. Jag fortsatte göra

amaal i någon halvtimme till och sedan gick och lade mig fastän jag inte var trött och

verkligen hade sett fram emot den här natten. Jag tänkte att min mor kan inte veta

när jag lagt mig men ändå är det obligatoriskt för mig att lyda henne medan dyrkan

under Laylat al-Qadr inte obligatoriskt, starkt rekommenderat och väldigt belönande,

men inte obligatoriskt.

Jag frågade senare en ”Aref jag kände på den tiden om det jag gjorde var rätt och

han svarade: Om du hade varit vaken hur länge till hade du dyrkat? 3-4 timmar? Din

mors hjärta skulle vetat att du hade varit vaken men nu gjorde du henne nöjd istället

och det är värt hela nattens dyrkan och mer.

När hadithen säger att avsikten är tyngre än handlingen är detta ett tydligt exempel:

Avsikten att lyda sin mor för Allahs skulle fastän man inte vill är tar dig närmare

Allah än att dyrka hela natten för att man själv vill.

Är moral viktigare än Shari”ah?

En viktig fråga uppstår här: Är Shari”ah viktigare än moral, är de lika viktiga eller är

moral viktigare?

Den allmänna åsikten bland muslimer verkar vara att Shari”ah är det viktigaste av allt.

Man lägger full fokus på att hålla sig till exakt det som Shari”ah säger och gör sedan

saker och ting som är rent förkastliga. Exempel på detta när män som rakat skägget

för att en del Ulema inte verkar vara så explicita och hårda med skägget i deras Fiqh-

böcker och dessutom lägger till klausulen att under vissa svåra omständigheter är det

ok att raka av skägget. Desamma gäller handskakning med motsatt kön. En gång när

ställde mig frågan: "Jag tänkte åka till Marocko en vecka, är det ok om jag gör mut”ah

medan jag är där?" Det sorgliga med denna fråga var att den här mannen hade fru

och fyra döttrar.

Visst Shari”ah säger att du får göra mut”ah, majoriteten av Fuqahah verkar anse att

det är ok även om man redan har en permanent fru – men på detta sätt?

Så hur är det? Räknas det som en synd om jag gör något som enligt Shari”ah är

korrekt men som rent moraliskt är fel? Kommer jag straffas för det?

Så länge vi inte värdesätter moral lika högt som vi värdesätter Shari”ah kommer

muslimer fortsätta att missbruka Shari”ah för personliga syften utan att få ångest för

det och tvärtom till och med tro att de gör rätt! Så vad är lösningen på detta

problem?

Jag hade en diskussion om detta med en vän för några år sedan som hade Professor

Mohammad Legenhausen som sin handläggare. För er som inte vet är Legenhausen

en av professorerna i den internationella hawzan i Qom. Min vän berättade att

Legenhausen var av den åsikten att den enda lösningen på dessa sorters problem och

felaktiga föreställningar hos muslimer är genom att värdesätta moral lika högt som

Shari”ah.

Dvs. om jag väljer att åka till Egypten på en solresa i en vecka och ingå i ett

temporärt äktenskap av rent sexuella skäl bakom min frus rygg utan hennes vetskap

har jag i verklighet begått zina och sexuell otukt.

Vi nämnde bönen tidigare. Om jag inte ber har jag enligt Shari”ah begått en stor synd

och kommer att garanterat straffs på Domedagen. Men vad händer om jag ber

korrekt rent Shari”ah-mässigt men med fel avsikt? Jag ber för att folk ska se mig som

religiös, för att jag är rädd för mina föräldrar? Eller tvärtom försenar min bön för att

mina arbetskollegor inte ska veta att jag ber? Eller om jag ber men tänker på annat?

Det finns en hadith som är väldigt allvarlig. Den säger att tredje gången som den

bedjande tappar koncentrationen och tänker på annat tar Allah bönen och kastar den

tillbaka i ansiktet på den bedjande.

Likaså i Surah Ma”un läser vi:

$&”( ,-./ 01 *& 02345 89:;<:95 >2$?

[107:4] Det skall gå dem illa som ber

[107:5] utan att deras hjärtan deltar i bönen

W”ail är en nivå i Helvetet. Alltså Helvetet väntar de som ber medan deras hjärtan

springer efter annat.

Men Helvetet väntar även den som inte alls ber. En hadith säger att det första som

kommer examineras på
Domedagen är dina böner, om bönerna accepteras

accepteras också resten men om de inte accepteras så accepteras inte heller dina

andra handlingar.

ber är likvärdig men den som ber med fel avsikt? Tror du verkligen på det? Den som

inte ber har redan fel avsikt, men på vilket sett är den som ber med fel avsikt bättre?

I exemplet med Mut”a verkar det nästan självklart hur allvarligt och likt det är med

Zina. Men när det kommer till bönen blir situationen genast annorlunda.

Men är inte detta konsekvensen av att värdesätta moral lika högt som Shari”ah?

Denna föreläsning ämnar inte ge svar på frågan om huruvida Tariqah eller Shari”ah är

viktigast. Syftet är snarare att väcka frågan för vidare efterforskning.

Återgår vi till citatet från Shahid Mutaheri som vi nämnde i början förstår vi att

Shari”ah är utsidan och Tariqah är insidan av en och samma verklighet.

Detta citat i sig bör räcka för att i alla fall betona vikten av den andliga vägen mot

Sanningen.

Fakhrudin Razis tafseer av Surah Asr

Vi nämnde att ikhlas, den rena avsikten, är den mest vitala motoriken för att gå

framåt i den andliga vägen. Det finns en kort och koncist Surah som sammanfattar

Tariqah på ett väldigt vackert sätt. Det är en Surah som vi alla kan och läser ofta. I

den säger Allah:

@A4B5 0<A4B5 E4:5 *FG

BI4;5″G $/$- 9KL5″G $/$- ”L5″4;5 $:<1 $NO 02345 4Q BFU VW5 ”FXY 4 B;[5

VID DEN flyende tiden! (103:1) Människan förbereder helt visst sin egen undergång,

(2) utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast

vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod. (3)

Korantolkaren Fakhrudin Razi berättar att när han skulle skriva tafseeren till denna

Surah stannade han upp och visste inte hur han på bästa sätt kunde förklara denna

Surah. Han satt i timmar utan att lyckas. Han bestämde sig för att gå ut en sväng för

att få inspiration. Han gick till marknaden och såg ett stånd skrika ut under den heta

solen: "Skynda att köpa is innan den smälter!"

Plötsligt gick det upp för Fakhrudin Razi att detta var den bästa liknelsen och

förklaringen till denna Surah. Våra liv är som is i solen: Vi måste skynda oss att ta

vara på den innan vi smälter bort och dör!

Tariqah handlar om att ta den rena avsikten och handla efter den konstant i alla

aspekter av ditt liv. Inte en eller två gånger. Vissa ber Salat al-Layl i 3 dagar sen tror

de att de blivit sin tids Salman al-Farsi. Vissa går från minikjol till Niqab och dagen

efter nedvärderar alla som inte har hijab. Vissa blir aktiva i Islam och islamiska

församlingar och sedan tror att de blivit värsta ambassadörerna för Islam och med

sin bristande Akhlaq för bort andra från Islam. Detta är en verklighet mina syskon.

Tariqah handlar om ikhlas, att handla enligt ikhlas och att vara ståndaktig i sin

handling därför säger Suran håll fast vid Sanningen och håll fast vid tålamodet om du

vill nå fram!

Sheikh Daneshmand, en av de mer kända föreläsarna i Iran, berättar själv att han en

gång gick nerför gatan när en äldre man med två efterföljare kallade på honom vid

hans fullständiga namn. Han tänkte, antagligen har han väl sett någon video med mig

eller varit delaktig i någon av mina föreläsningar och på så sätt vet om mitt namn.

Mannen drog Daneshmand åt sidan och sade sedan två saker om Daneshmand som

ingen utom han själv och Gud visste om. Sheikh Daneshmand säger att jag tappade

hakan hur han kunde veta dessa två saker om mig.

Hur visste han?

Mannen sade att han varit student till Allamah Tabatabai i 16 år och Ayatollah Behjat

särskilda student i 10-14 år.

Han gav sedan Daneshmand två råd som Daneshmand inte nämner vad det var.

Sheikh Daneshmand berättar: Jag fick upp ögonen för den ene av hans efterföljare.

Han var en ungdom i 20-års åldern men han lyste som en måne. Han var så vacker,

jag kunde inte slita blicken från honom. Jag tyckte han påminde om någon men

kunde inte sätta ordet på vem. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte sätta ord

på hans utseende. Mannen läste mina tankar och sade: "Ska jag säga till dig vem han

liknar? Han liknar Isa ibn Maryam! Det är fyra år nu som han hittat vägen och han har

nått så långt att när han går in i sojood stämmer hans torbah, hans bönematta och

väggarna in med honom och prisar Allah samtidigt som han. Han tillsammans med

hela rummet säger tillsammans ”Sobhana Rabbi al-”Alaa wa bi hamde!”"

Den här ungdomen mina syskon var i er ålder. Han stannade inte vid Shari”ah, han

stod inte still vid startlinjen, han gick vidare och fyra år senare på vägen blev detta

hans tillstånd.

Avslutning

Vi kan också likt denna ungdom resa ur den världsliga dyngan, vi kan också växa till

att bli mer än enbart aktiva muslimer som anordnar lite majalis och sprider lite

Islamiskt material, vi kan också börja flyga men då kräver det att vi slutar vara fast i

Dunya och sluta göra Islam till vår världsliga angelägenhet. Islam är mer än prestige,

popularitet och att folk ser upp till dig, Tariqah är att gå i mörkret där ingen ser, inte

att gå i rampljuset där alla ser. Att du i din ensamhet formar dig själv efter din

Herres attribut. Tariqah är resan från att vara blott ett djur, förbi änglarnas rank till

att bli den perfekta människan och Allahs minister på jord och det är där någonstans

som Imam Mahdis(AJ) sanna vänner och följeslagare väntar: de som kommer bli

representanter till Allahs kalif runt om i världen. Må Allah hjälpa oss alla!