Imam Sajjad(A)

  Imam Sajjad(A) som förde vidare Karbalas fackla talas det inte lika mycket om som Karbalas övriga hjältar och således önskar vi presentera denna stora personlighet så att hans liv må vara en inspiration för oss att rena och reformera oss själva under månaden Sha”ban så vi må träda in i månaden Ramadhan förberedda inför de andliga skatter som väntar oss.

      <!--more-->

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vi inträder i den heliga månaden Sha”ban, en månad som inleds med födelsen av tre

ljus för att sedan kulminera den 15 Sha”ban med födelsen av mänsklighetens väntade

frälsare.

Det är en månad däri Salawat bör vara tungans ord och fasta vara magens mat. Det är

en välsignad månad däri vi får möjligheten att rena oss själva inför den gudomliga

bjudningen som väntar oss i Shahr Ramadan; en månad där portarna öppnas för de

andligt resande.

Månaden Sha”ban inleds med Imam Hosseins(A), Abu Fadhl Abbas(A) och Imam

Sajjads(A) födelsedagar. Abbas(A) och Imam Hossein(A) är två personligheter som de

flesta Shia redan känner till då hela månaden Muharram och Safar tillägnas deras

heroiska dåd i Karbala.

Men Imam Sajjad(A) som förde vidare Karbalas fackla talas det inte lika mycket om

och således önskar vi presentera denna stora personlighet så att hans liv må vara en

inspiration för oss att rena och reformera oss själva under månaden Sha”ban så vi må

träda in i månaden Ramadhan förberedda inför de andliga skatter som väntar oss.

Bakgrund

Under den andre kalifen Omar ibn Khattabs tid blev Iran erövrat av muslimerna.

Döttrarna till Yazdgard, den persiska kungen, fördes till Medina. Omar ville sälja dem

som slavinnor, men Imam Ali(A) stoppade honom och sade, ”Låt flickorna vara så de

kan gifta sig med vem de än önskar.”

En valde Imam Hassan(A) och den andre Imam Hossein(A), varav Imam Ali(A) sade till

Hossein(A), ”Ta hand om denna kvinna väldigt väl ty från henne kommer en Imam

födas som kommer vara den bästa Guds skapelse på jorden och fader till alla Imamer

efter honom.”

Inte långt därefter föddes Imam Sajjad(A), den 5 Sha”ban 38 e.h i Medina.

Imamens(A) fullständiga namn är Ali ibn Hossein och hans mest kända smeknamn är

Sajjad och Zain al-Abedin.

Imam Sajjad(A) levde med sin farfar Imam Ali(A) i två år, med sin farbror Imam

Hassan(A) i 12 år och med sin far Imam Hossein(A) i 23 år. Därefter tog han över

rollen som Imam i ytterligare 34 år innan han dog i Medina år 95 e.h då han var 57

år gammal och begravdes i Baqi.

Han fick totalt 15 barn från sex fruar. Vår femte Imam Baqir(A) föddes av Imam

Sajjads(A) kusin Umm Abdullah som var Imam Hassans(A) dotter och resten av

fruarna var slavinnor som födde de övriga barnen.

Imam Sajjad(A) var 22 år när tragedin vid Karbala inträffade. Men Allah ville att

Imamen skulle överleva tragedin för att föra vidare ljuset av Imamat därför hamnade

Imam SajjaD(A) i en extremt hög feber där han var medvetslös till och från genom

hela kriget.

De gånger han vaknade till och insåg var han var hoppade han upp, hämtade sitt

svärd för att gå ut i kampen men föll ihop igen då kroppen inte orkade med. Efter att

Imam Hossein(A) och hans följeslagare blivit martyrer och dom attackerade tälten såg

fienden Imam Sajjad(A) liggandes blek, svettig och svårt sjuk så de brydde sig inte

om honom. Istället drog de undan madrassen han låg på och stal den som krigsbyte.

På det sättet lät Allah Imam Sajjad(A) överleva Karbala.

Efter Ashura tvingades Imam Sajjad(A), som den enda överlevande mannen, att till

fots gå hela vägen från Karbala till Syrien, tungt kedjad, för att infinna sig i Yazids

rättssal. Färden dit var lång och tuff, speciellt då han var djupt sjuk, och han haltade

fram för att efter några steg var gång trilla, piskas kraftigt för att hoppa upp och

fortsätta färden

I Syriens moské

Väl i Syrien konfronterade Imam Sajjad(A) Yazid flera gånger framför hans anhängare

och lämnade honom svarslös. I ett av fallen bad Imam Sajjad(A) om att få gå upp på

minbar och tala ett par ord. Yazid ville inte men de som var närvarande insisterade

och Imam Sajjad(A) reste sig. Han började med att prisa Allah i eleganta ord för att

sedan presentera vem han var och vilken hög ställning Ahl al-Beit(A) hade.

Imamen(A) sade: "Jag är son till Mecka och Mina, jag är son till Zam zam och Safa.

Jag är son till den som flög upp till himlarna i M”eraj, jag är son till Guds profet, jag

är son till Ali Murtadha(A), jag är son till Fatima(A), jag är son till Hossein(A) som

dödades i Karbala utan vare sig fel eller synd!"

Imam Sajjad(A) fortsatte och alla närvarande brast ut i tårar då dom insåg vilken

familj det är dom avrättat i Karbala. Yazid kände att han kommer att tappa kontroll

över situationen så han sa till Moazzin att kalla till bönen. Moazzin gav Azan.

När han sade "Allahu Akbar!" svarade Imam Sajjad(A) med "Inget är större än Gud".

När Moazzin sade "Jag vittnar till att ingen Gud utom Allah finns" svarade Imam

Sajjad(A) "Mitt kött, hud och ben vittnar också till det."

När Moazzin sade "Jag vittnar till att Mohammad(S) är Guds budbärare."

Imam Sajjad(A) ropade då ut, "O du som kallar till bön! För samma Profets skull vars

namn du ropar snälla sluta!" Imamen vände sig sedan till Yazid och sade, "O Yazid!

Denna Profet vars namn kallas, är han min förfader eller din? Om du säger att det är

din har du ljugit och om du säger att han är min, varför dödade du hans söner i

Karbala och tog hans barn som fångar?!"

Detta sänkte Yazid totalt framför hans anhängare och han började be istället för att

försöka lura folket. Men Imam Sajjad(A) lämnade moskén tillsammans med en grupp

syrier i protest och kort därefter var Yazid tvungen att skicka hem Imam Sajjad(A) och

Ahl al-Beit(A) till Medina.

Meriter

islamiska nationen.

Imam Hossein(A) har ett barnbarn som heter Abdullah ibn Hassan. Abdullah

återberättar i en hadith:

"Min mor Fatima bint Hossein brukade säga till mig att sitta med min farbror Ali ibn

Hossein(A). Jag satt aldrig med honom utan att därefter resa mig och ha fått något

gott av honom; varesig det var fruktan för Gud som reste sig i mitt hjärta då jag

insåg vad fruktan för Gud är eller någon traditionell kunskap som jag lärde mig från

honom."

Imam Sajjad(A) var inte bara mest lärd han hade den finaste moralen också.

I ett fall kom en man full av vrede och svor åt Imam Sajjad(A) och sa fula saker. Men

Imamen(A) svarade inte.

När mannen har gått säger Imamen till dom som är där, "Hörde ni vad den mannen

sade? Följ med mig för jag vill att ni hör mitt svar till honom."

Imam Sajjad(A) gick medan han reciterade Koranversen:

%”(*, ./0 1345 93″5 :; %<9=5 >?@5 %AB9C5

[de] som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem

som gör det goda och det rätta [3:134]

Imam Sajjad(A) gick fram till mannens hus och hans följe ropade: "Ali ibn Hossein är

här!"

Mannen rusade aggressivt ut med en ond avsikt då han trodde att Imamen(A) hade

kommit för att hämnas.

Men Imam Sajjad(A) sade, "Broder, du stod stolt över mig och sade det ena och det

andra. Om vad du sagt verkligen finns i min karaktär söker jag Guds förlåtelse om

det. Men om det du sagt inte finns i min karaktär så må Gud förlåta dig."

Mannen blev mållös, gick fram och kysste Imam Sajjad(A) mellan ögonen och
sade,

"Ja, vad jag sade fanns inte i din karaktär, må jag vara värdig Guds förlåtelse."

Titta här på Imam Sajjad(A). Islam förespråkar inte vänd andra kinden till eller att man

ska vara passiv inför förtryck. Många muslimer när de tänker på Ahl al-Beits(A)

akhlaq tänker att man inte ska svara någon som behandlar en illa. Resultatet blir att

de utnyttjas och förtrycks för de inte säger ifrån och det förstör deras liv. Men vad

gör Imam Sajjad(A)?

Han är varken för mild eller för hård utan reagerar på ett sätt som reformerar den här

mannen och förändrar honom. Och detta är verkligen svårt. Att veta exakt vilken dos

av reaktion som krävs i vilken situation för att uppnå bästa möjliga resultat. Vi

vanliga människor reagerar oftast antingen för mjukt eller för hård vilket leder till att

problemet inte botas utan oftast blir värre eller återkommer.

Just den här Koranversen återkommer i ett annat fall också då en av Imam Sajjads(A)

wodho. Men hon blev lite yr så hon tappade kannan på Imamens(A) fot. Imamen(A)

tittade upp på henne och tjänarinnan sade:

"Allah den Upphöjde säger: >?@5 %AB9C5 , "De som kontrollerar sin ilska."

Imam Sajjad(A) svarade, "Jag har kontrollerat min ilska."

Hon fortsatte, "93″5 :; %<9=5 och förlåter sina medmänniskor."

Imam Sajjad(A) svarade, "Må Gud förlåta dig."

Hon sade sedan, "%”(, ./0 1345 , och Gud älskar dom som gör gott!"

Imam Sajjad(A) sade då, "Gå, du är en fri kvinna inför Allah nu!" och befriade

tjänarinnan från sina plikter!

I en annan hadith berättas det att Imam Sajjad(A) kallade på sin slav två gånger utan

att han svarade. Tredje gången svarade han. Imamen(A) sade då, "Hörde du inte min

röst?"

"Jo" svarade slaven.

"Vad tänkte du på då så du inte svarade mig?" frågade Imam Sajjad(A).

Slaven svarade, "Att jag var trygg från att du ska skada mig."

Imamen(A) log då och sade, "Prisad vare Gud som gjort att min slav är trygg från

mig!"

På den tiden i den arabiska världen fanns ingen som helst respekt för slavar och

betjänter. Man såg dem inte som likvärdiga. Men Ahl al-Beit(A) brukade köpa slavar,

utbilda dem hemma hos sig och sedan släppa dem fria, men ofta stannade de

befriade slavarna kvar då de blivit förälskade i Ahl al-Beit(A). Jag läste bara

häromdagen att Imam Ali(A) exempelvis köpte och befriade 1000 slavar med sina

egna pengar som han jobbat och svettats och slitit för. Att exempelvis Imam Sajjad(A)

totalt i sin livstid hade fem fruar som varit slavinnor visar att Ahl al-Beit(A) inte

värdesatte människor efter social status och att de gjorde sitt yttersta för att upphäva

slaveriet som härjade.

Dyrkarnas prydnad

Vi nämnde att Ali ibn Hossein(A) kallades för Sajjad och Zain al-Abedin, alltså den

som gör sujood och dyrkarnas prydnad. Varför kallades han så? Några av meriterna

som rapporterats om Imam Sajjads(A) dyrkan är bland annat följande:

Imam Sajjad(A) brukade göra 1000 rakat per dag. Han hade en trädgård med 500

träd i och vid varje träd brukade han göra 2 rakat.

Han gjorde pilgrimsfärden till Mecka 20 gånger till fots.

Han bön var så djup och fokuserad att en gång började hans hus brinna. Hans familj

och betjänare sprang alla från huset och kallade på honom flera gånger att komma

ut, men han istället för att fortsätta bönen i samma lugna takt, gjorde den ännu mer

lång, utdragen och intensiv. När han blev klar hade branden släckts och han var

välbehållen. Hans familj och betjänare kom och frågade ifall han inte hörde att det

brann och varför han då inte flydde elden.

Imam Sajjad(A) sade, ”När jag kände lågornas hetta och flammornas närhet började

jag tänka på Helvetet och den olidliga elden i nästa liv och fylldes av djupare fruktan

för min Herre."

Imam(A) och få honom att avbryta sin bön. Han tog formen av en svart huggorm och

började hugga Imams(A) lår om och om igen. Men Imam Sajjad(A) fortsatte bönen i

samma långsamma takt, fastän hans lår och ben började svullna upp och blöda

alltmer pga. ormbetten. När han blev klar hördes en röst från himlen som sade,

”Sannerligen är du Zayn al-Abedin, Dyrkarnas prydnad!”

Varför så mycket dyrkan?

En del frågor uppstår här: varför dyrkade Imam Sajjad(A) så mycket? Hur kunde han

dyrka så mycket? Hade han inget annat att göra?

Den här kritiken har jag även hört från Sunni håll där dom sagt att Imam Sajjad(A)

överdrev i sin dyrkan för han dyrkade mer än vad Profeten(S) beordrade att man ska

göra.

Svaret på dessa sorters frågor får man om man analyserar den politiska situationen

som rådde i Mecka och Medina under Imam Sajjads(A) tid. Om ni tittar på Mokhtar-

serien illustreras detta väldigt skickligt. Det pågick en maktkamp mellan två stammar:

En var Banu Umayyah från Shaam och den andra var Abdullah ibn Zubayr tillsammans

med sina bröder.

Medina ville göra uppror mot Banu Umayyah och bad om Imam Sajjads(A) stöd men

han avstod. Kort därefter angrep Yazids arméer Medina och dödade och plundrade.

Men de lämnade Imam Sajjads(A) familj ifred.

Armén som leddes av en viss Muslim ibn Aqaba förfarande sina hästar i Profetens(S)

moské i tre hela dagar och förvandlade den heliga platsen till ett illaluktande stall.

De dödade hundratals oskyldiga människor och förgrep sig på kyska kvinnor. Under

dessa tre dagar förstörde de hela staden. Hade Imam Sajjad(A) tagit sida med

Abdullah ibnZobeir hade han blivit dödad här.

Abdullah ibn Zobeir försökte utnyttja Imam Hosseins(A) spillda blod som en ursäkt

att hämnas Banu Ummayah och ta makten. Men han var känd redan från Jamal kriget

för sitt hat mot Ahl al-Beit(A). Hans far Zobeir efter att ha talat med Imam Ali(A)

ångrade sig och ville lämna krigsfältet men det var hans son Abdullah som övertalade

honom och kallade honom fegis och fick honom att stanna kvar. Därför förbannade

Imam Ali(A) också Abdullah ibn Zobeir och klandrade honom för hans faders död.

Vad Abdullah ibn Zobeir hade tänkt göra var att utnyttja Shia och få dem att kriga

mot Banu Umayyah så dessa dödar varandra och sedan tar han över makten och

fortsätter förtrycka Shia som innan. Därför var det viktigt med Imam Sajjads(A) stöd,

men det fick han aldrig och när sedan Mokhtar lurade ibn Zobeir och tog över

kontrollen av Kufa sattes Imam Sajjad(A) i husarrest och hans umgänge

kontrollerades noga.

Det var under dom här omständigheterna som Imam Sajjad(A) kunde be 1000 rakat

om dagen. Det var inte så att han gjorde det hela sitt liv alltid. Men tänk dig själv om

du sitter i ett fängelse, vad gör du för något? Profeten(S) var aldrig i denna

situationen därför dyrkade han inte lika mycket heller, inte heller sade han till någon

från allmänheten är dyrkan det enda du har kvar att göra.

Sahifa Sajjadia

Vad gjorde Imam Sajjad(A) istället då? Istället för att engagera sig fysiskt i den

politiska kampen gjorde han Jihad genom sin böner. Drygt 68 duaa och 15 munajat

från honom samlades ihop och blev Sahifa Sajjadia, den tredje viktigaste boken inom

Shia Islam efter Koranen och Nahjul Balagha.
Sahifa Sajjadia, även, om den är en

andlig bok, har böner vars varje yttre ord och inre mening är likt ett svärd som

hugger mot orättvisa. Medan Imam Hossein(A) fysiskt kämpade för Islam och allt vad

det innebär så bekämpade Imam Sajjad(A) samma förtryck som Imam Hossein(A) dog

för med sina andliga böner.

Profeten(S) säger att den troendes vapen är duaa. Titta nu på den islamiska

motståndsrörelsen i Libanon. Varför är de så framgångsrika mot Israel? Det finns

flera faktorer men en av dem i min mening i alla fall är att de håller fast vid duaa och

då särskilt Imam Sajjads(A) Duaa Ahl al-Thoghor som är tillägnad mujahedin och

dom islamiska soldaternas framgång. Duaa stärker, det ger tro, det ger övertygelse

och det ger inspiration att fortsätta bekämpa förtryck även om det är som mörkast

för du ser Allahs ljus skina upp din väg.

Det är sant att Imam Sajjad(A) inte hade lika många studenter som Imam Baqir(A)

eller Imam Sadiq(A). Men Imamen genom sina duaa kunde lära upp allmänheten som

Islamiska ideal och trosprinciper, om Tawhid, om akhlaq och om andliga värderingar.

En av de största andliga skatterna vi har är just Sahifa Sajjadia och alhamdulillah är

det en bok som inshaAllah mycket snart kommer att tryckas av Den Väntades Vänner

på svenska.

Duaa från Sahaba?

För några år sedan kom det en Hafez Koran, en som memoriserat hela Koranen, till

Sverige från Iran. Han kom även hit till Malmö och läste Koran för oss och vi som satt

där grät vid synen. Han hette Dabagh och det som var så fascinerande med honom

var att han var blind och att han hade memoriserat hela Koranen medan han var

blind. Han hade en bra syster som lade tid på honom, satte upp ett program med

honom och bara genom att lyssna på kasettband lärde han sig memorisera hela

Koranen. Men han hade memoriserat på ett sätt att han var en dator. Du kunde

nämna vilken sida som helst och han började läsa, du kunde backa eller gå fram X

verser och han hoppade direkt dit och började läsa. Du kunde namnge vilken Surah

och Ayah som helst och han kunde läsa därifrån. Och hans röst var helt fantastisk.

Hursomhelst berättar han att han en gång åkte till Mecka för Korantävling. Som ni

förstår var det fullt med Sunnier och Wahabier närvarande också som dömde. Hur

som helst vann han Korantävlingen och de frågade honom vad han önskade som pris.

Vad vill man ha när man kommer först i något? Oftast är det en trofé, en medalj, ett

diplom – ett erkännande på att man varit bäst.

Men Dabagh tänkte till. Jag är här mitt i ett Sunni-land som har fiendskap mot Shia,

låt mig göra något för att höja Ahl al-Beits(A) fana istället.

Abedin. Han har lämnat många duaa till oss. Låt mig läsa ett stycke ur en av hans

duaa för er."

Dabagh började sedan läsa följande del ur Duaa Abu Hamza Thumali som är väldigt

rekommenderad att läsa vid gryningarna under månaden Ramadhan:

E5 F?G5 HCI KLM NA4O5 HCI H(PQ KS5 HCI HCI T H59A<

varför skall jag inte sörja? Jag sörjer eftersom min själ lämnar min kropp, jag sörjer

över mörkret i min grav, jag sörjer över trångheten i mitt gravvalv,

KUB V4; H4WX Z[9 Z?5 9Q90K; KLM :[ H^KS5 HCI 90 K?CQ KC”[ a(5 HCI

jag sörjer över Munkar och Nakeer (de två änglarna som förhör i graven) som förhör

mig, jag sörjer över att jag kommer att kliva ut ur min grav (på Domens dag) naken,

förnedrad och bärandes på mina bördor

HQbc K?d bc H< FfZS5 H59Ac :; Kh H”?A0 :; 3K[ KOQ

och fördelar mina blickar åt vänster och höger. Skåda! Skapelserna kommer var och

en inblandade i andra angelägenheter (än mina),

Dabagh berättar att dom som stod där blev tårögda. Dabagh sade då: "Detta är min

gåva till er från vår fjärde Imam. Säg mig, skulle ni kunna ge mig en duaa som gåva

från Abu Bakr?"

Sheikherna som var närvarande kollade alla förvånat på varandra, "Duaa från Abu

Bakr? Har vi någon sådan?"

Dabagh sade, "Från Omar ibn Khattab då?"

Sheikherna blev ännu mer förbryllade och förvirrade.

Dabagh sade: "Från Uthman ibn Affan då?"

Samma förvirrelse som svar.

Vad Dabagh ville säga var att inte bara dom tre kaliferna men ingen av Sahaba hade

samma vältalighet, samma djup, samma insikt och samma visdom som Ahl al-Beit(A).

Därför lämnade de inte i arv visdomsord som Imam Alis(A) Nahjul Balagha eller Imam

Sajjads(A) Sahifa Sajjadia. När ni åker till Hajj ser ni detta med egna ögon. Det enda

bönerna som Sunnier från alla delar av världen läser när de går runt Kabah är små

duaa från Koranen som man lär sig som barn, som "Rabbina atina" eller små olika

dhikr som Allahu Akbar, la Illaha ill Allah osv. Vi å andra sidan har dussintals olika

duaa får varje varv, för varje steg, för varje dag, för varje händelse. Dom har inget

annat att säga och det är inte deras fel egentligen för deras förebilder lämnade inte i

arv något sådant.

Är det då rätt att man lägger Ahl al-Beit(A) åt sidan och tror på personer som inte har

något att ge i jämförelse med Ahl al-Beit(A)?

Martyrskap

budskap. Kalifen av Shaam Walid ibn Abdul Malik beordrade därför att Imam Sajjad(A)

skulle dödas. Den 25 Muharram år 95 e.h blev Imam Sajjad(A) förgiftad av Hasham

ibn Abdul Malik och blev således liksom sina fäder en martyr i Guds väg.

När hans son, Imam Mohammad Baqir(A), skulle tvätta hans kropp som man gör med

de döda, brast han i tårar. De kompanjoner som var med honom och hjälpte honom

frågade varför han grät så pass mycket. Imam Muhammad Baqir(A) sade, ”Ser ni inte

märkena på ryggen från kedjorna han bar under färden till Syrien som är kvar efter

alla dessa år?”

Imam Sajjad(A) begravdes i al-Baqis begravningsplats bredvid sin farbror Imam

Hassan Mujtaba(A).

Avslutning

O Gud! Gör mig till en av Dina soldater för Dina soldater är segrande!

Och gör mig till en medlem av Ditt parti för Ditt parti är framgångsrikt!

Och gör mig till en av Dina vänner för Dina vänner känner varken fruktan eller sorg!

(Imam Sajjad(A), Sahifa Sajjadia)

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *