Glimtar ur Nahjul Balagha

Imam Alis(A) personlighet är som en magnet och du kan inte låta bli att dras mot honom och få kärlek till honom när du hör om honom. Men det är inte bara Imam Alis(A) personlighet som är sådan; även hans tankar och idéer är både attraktiva men även aktuella än idag.                                    

Ehsan ­ Malmö – 19/12-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Min bekantskap med Nahjul Balagha

Kanske har det hänt dig, och om inte, kan du fortfarande föreställa dig det:

någon bor på samma gata eller område som du, sedan flera år tillbaka. Du ser

honom åtminstone en gång varje dag och du nickar vanligtvis till honom i

hälsning och går förbi.

Många år passerar med denna vana, tills du en dag av en händelse får

möjligheten att sitta med honom. Du blir då bekant med hans idéer, tankar och

känslor; vad han gillar och vad han inte gillar. Du är häpen över vad du har fått

lära dig om honom. Du hade aldrig kunnat tänka eller föreställa dig honom vara

sådan du funnit honom vara, och aldrig tänkt dig att han kan vara såsom du nu

upptäckt.

Efter detta, närhelst du ser honom eller möter honom på något sätt, är det

annorlunda. Inte bara detta, utan hela din attityd gentemot honom är förändrad.

Hans personlighet intar en ny mening, ett nytt djup och respekt i ditt hjärta; som

om han vore en annan person än den du trodde dig känna i flera år. Du känner

som om du har upptäckt en helt ny värld.

Min erfarenhet med Nahjul Balagha var liknande.

(Shahid Mutaheri i introduktionen till "Glimtar ur Nahjul Balagha")

Vi befinner oss i den välsignade månaden Rajab; en månad som broder Saqlain i sin

föregående föreläsning redan kastat lite ljus på. I denna månad föddes en man som

kom att förändra hela historien. När Maryam(A) skulle föda Jesus(A) blev hon

beordrad att lämna templet då det var en helig plats. Men när Fatima bint Asad(A),

modern till denna man, stod i Masjid al-Haram med värk öppnade sig Kabah för

henne; en öppning som syns tydligt än i dag och som alla som varit i Hajj har sett

med egna ögon och kan vittna till. Tre dagar senare kom Fatima bint Asad(A) ut med

lilla Imam Ali(A) i sin famn. Detta hände 13 Rajab som vi firade för några dagar

sedan.

Imam Alis(A) personlighet är som en magnet och du kan inte låta bli att dras mot

honom och få kärlek till honom när du hör om honom. Men det är inte bara Imam

Alis(A) personlighet som är sådan; även hans tankar och idéer är både attraktiva men

även aktuella än idag.

När jag var i Västerås i förra veckan satt jag ensam under eftermiddagen och hade

inget att göra. Shahid Mutaheris "Glimtar ur Nahjul Balagha" var en bok jag läst för

flera år sen på engelska men i och med att Den Väntades Vänner har översatt den på

svenska och jag hade med mig en kopia började jag bläddra lite i boken.

SobhanAllah jag blev som fastklistrad. Sex timmar senare kollar jag på klockan och

ser att den är nästan 11.

människor och drunknade i hans ord. Dagen efter kunde jag inte bärga mig att få läsa

ur boken igen och vid midnatt hade jag läst ut allt.

I boken tas sju olika områden upp; litteratur, teologi och metafysik, suluk och

”ibadah, styre och rättvisa, Ahl al-Baits(A) kalifat, moral och visdomsord samt dunya

och världslighet.

Med denna föreläsning har jag gjort ett axelplock och valt ut intressanta punkter ur

några av områdena som tas upp. Syftet är att ni dels ska bli bekanta med vilka idéer

och tankar er första Imam hade och dels bli inspirerade att vilja läsa boken och

därefter Nahjul Balagha själv som är den viktigaste boken vi har efter den Heliga

Koranen.

Ett litterärt underverk

Man brukar säga att Nahjul Balagha är över skapelsens ord men under Skaparens ord.

Hur kommer det sig? För att Imam Ali(A) både i prosa och poesi, långa meningar som

korta och koncisa visdomsord, kombinerade vackra ord med djupa meningar. Därför

skriver Shahid Mutaheri att Nahjul Balagha har två utmärkande tecken: överlägsenhet i

vältalighet och litterär elegans samt ett innehåll med en flerdimensionell innerbörd.

Ibn Abil Hadid skriver i fjärde volymen av sin Sharhe Nahjul Balagha:

En yngling av araber växer i en stad som Mecka, han möter inte någon vis lärd

tänkare, ändå överträffar hans ord i vishet Platon och Aristoteles; han har inte

umgåtts med visa praktiker, ändock är han överlägsen Socrates; han har inte

vuxit bland modiga och tappra kämpar för att Meckas folk var köpmän och inte

krigare, ändock blev han den modigaste människa som vandrat på jorden.

I krigstillstånd var Imam Ali(A) den bäste retorikern. I Siffin-kriget exempelvis när

Mu”awiyahs armé tog över floden och inte släppte förbi vatten till Imam Alis(A) armé

reste sig Imam Ali(A) och håll ett starkt och brinnande tal. Han sade:

”De är hungriga för strid, så antingen acceptera förnedring och nedgång eller

släck svärdens törst med blod för att kunna släcka törsten med vatten; för

sannerligen är död i er underkuvade levnad, och liv i er segerrika död. Förvisso

har Mu”awiyah lett sin hop av vilseledda och kamouflerade för de verkligheten

tills de lät sina strupar bli måltavla för döden.” (Nahjul Balagha Khutba 51)

Orden blossade upp känslorna, väckte deras känsla för stolthet och fick blodet att

forsa i deras ådror. Det var ännu inte solnedgång när Imam Alis(A) följeslagare

erövrade floden och höll tillbaka Mu”awiyahs här.

I andliga och moraliska tillstånd var Imam Ali(A) likaså den bäste talaren. Under

Muharram anstränger sig vissa och tävlar om hur många de kan få att gråta. Men när

Hammam ibn Shurayh kom till Imam Ali(A) och bad honom beskriva mottaqin (de

gudsfruktiga) vägrade Imam Ali(A). Hammam insisterade och Imam Ali(A) ville inte

avvisa hans önskan men var samtidigt orolig över huruvida Hammam skulle orka med

eller inte så han berättade kort några egenskaper av mottaqin. Men Hammam nöjde

sig inte, han var törstig efter mer och han längtade, flamman av Guds kärlek brann i

hans hjärta och han insisterade. Imamen(A) började tala; omkring 105 egenskaper

yttrandena nådde desto snabbare bultade Hammams hjärta och hans rastlösa själ blev

än mer otålig och ville likt en fågel bryta sig ur kroppens bur. Plötsligt hördes ett

förskräckligt skri som riktade alla åhörare mot sig; den som utgett det var ingen

mindre annan än Hammam och när alla tog sig till honom, hade hans själ redan

lämnat kroppen och återvänt till sin Skapare. Imam Ali(A) sa då:

Det var detta jag fruktade; förunderligt vad ord av hög visdom gör med

mottagliga hjärtan?!”

Sådana var reaktionen Imam Alis(A) samtida i förhållande till hans ord.

Suluk och ”ibadah

Vad kallas vår fjärde Imam? Imam Ali ibn Hossein(A)?

Han kallas Imam Sajjad, alltså den som gjorde mycket sojood. Han kallas också Imam

Zain al-Abedin, alltså den vackraste av dom som dyrkar. Han gjorde så mycket

”ibadah att han blev känd som detta.

Sheikh Mufid rapporterar i Kitab al-Irshad att Imam Baqir(A) en gång kom för att

hälsa på sin far. Han såg att Imam Sajjad(A) hade nått ett exempellöst tillstånd av

”ibadah och dyrkan:

"Hans ansikte hade bleknat av att vara vaken hela natten, hans ögon röda av

tårar, hans panna och näsa blåmärkta av förlängda sujood och hans fötter och

anklar svullna av att ha stått i bön."

Imam Baqir(A) säger:

"Hans tillstånd var sådant att jag inte kunde låta bli at
t börja gråta av

medlidande för honom."

Efter ett tag märkte Imam Sajjad(A) att hans son var närvarande. Imam Sajjad(A) sade

till sin son:

"Min son hämta vår bok om Imam Alis(A) dyrkan."

Imam Sajjad(A) bläddrade i den, läste ett stycke och sedan grät ut:

"Vem har styrkan att dyrka som Ali ibn Abu Talib(A)?!"

Detta var den nivå av ”ibadah som Imam Ali(A) hade att dyrkarna försökte bli som

honom men ändå misslyckades.

Frågan är: Hur kunde Imam Ali(A) dyrka som han gjorde? Vilken upplevelse hade han?

När du och jag dyrkar spenderar vi halva bönen i att tänka på vad vi ska göra och den

andra halvan i tvivel om hur många rakat vi gjort medan vi fantiserat. När vi åker på

resa blir vi glada och tänker yes det är halva pris på bönen! Vi ber för att slippa

bönen och kunna göra annat sen.

Men vilken syn hade Imam Ali(A)? Han beskriver det i Nahjul Balagha:

efter den andra, [med] en dröjande betänksamhet över deras innebörd, och

inger sitt inre en insiktsfull ledsenhet och främjar därigenom boten för sina

andliga åkommor, det de hör från Koranen är som om de bevittnar det med

egna ögon; så om de passerar en vers som innehåller manande, lutar de sig

åstundandes mot den, och deras själar ser fram emot det med längtan, som om

det ligger framför deras ögon, och om de passerar en vers som innehåller

varnande, lyssnar de till det med sina hjärtans hörsammande som om helvets

lågornas knastrande och sprakande är i deras öron; så de är nerböjda i vördnad

och deras pannor, handflator, knän och tår vilar på marken när dem bönfaller

Gud om frälsning; medan under dagen är dem tålmodiga, lärda, välvilliga,

gudfruktiga och fromma.” (Nahjul Balagha Khutba 218)

Tänk er vilket tillstånd syskon. Du ber inte, du ser! Vissa når så högt i sin dyrkan att

de ser saker och ting, de hör saker och ting, de upplever saker och ting. Med ett så

rent och mottagligt hjärta är allt möjligt.

Titta bara hur Imam Ali(A) beskriver den dagliga bönen:

”Och sannerligen fäller den [bönen] synder fällandet av löven [från träden under

hösten], och befriar dig från syndens rep som omringar din nacke, och

Profeten(S) liknade den vid en vattenkälla vid ens dörr, så han renar sig i den

fem gånger under dygnet; så kommer då förbli någon smuts kvar på honom?”

(Nahjul Balagha Khutba 197)

SobhanAllah syskon. Detta är Salat ur Imam Alis(A) ögon. Om du jobbar som

sopguppe ville du inte duscha varje dag då för att bli ren och lukta gott? Är det

jobbigt eller skönt? Varför är det då jobbigt att duscha din själ som blir smutsig och

luktar illa av alla synder som finns i samhället?

Allahu Akbar. Varför ska det vara så att en rökares kärlek till sin cigg är starkare än

vår kärlek till bönen? En rökare röker flera gånger om dagen och han ser fram emot

varje bloss och röker på extra vid festligare tillfällen, han njuter verkligen av vartenda

andetag av gift som han suger i sig. Vi då? Har vi det suget efter bönen? Har vi den

längtan? Njuter vi lika mycket? Är vi lika beroende?

Ber vi extra vi festligheter? Titta på våra bröllop. Där ska mannen ha tre kilo kräm i

håret och kvinnan ska vara spacklad från lilltån till ögonbrynet; när det sen är dags

för bön gör man den inte för att Wodhon förstör ju allt smink och kräm. Missförstå

mig inte, jag säger inte att man ska vara oduschad och ha mjukis på sitt bröllop, att

klä sig fint och göra sig vackra för varandra är tvärtom jätte bra och stärker bandet

och kärleken men gör dig inte så fin att du gör din själ ful pga. det! Sen går paret

hem och firar sin bröllopsnatt i ett tillstånd av synd där de inte utfört bönen, hur ska

det då sluta för dem? Och om dom fick barn i det här tillståndet, vilka konsekvenser

kommer deras synd att ha på barnet?!

Prioritera rätt. Planera så det inte krockar med bönen eller spara finsminket till efter

eller stå ut med att det rinner av och sminka om dig men sälj inte din själs skönhet

och Allahs välbehag till priset av att din kropp ska vara extra fin framför folk.

När det kommer till styre och rättvisa har Imam Ali(A) mycket att säga.

En intelligent och förståndig man ställer denna fråga till Imam Ali(A):

”Är adl (rättvisa) bättre och högre eller jood (generositet)?” (Nahjul Balagha

visdomsord 437)

Vad tror ni syskon? Ni som tror att rättvisa är högre än generositet räck upp en hand!

Ni som tror att generositet är högre än rättvisa räck upp en hand! Varför?

Shahid Mutaheri analyserar innebörden av rättvisa och generositet som vanligt folk

tänker. Han skriver:

"Svaret till ovanstående fråga verkar vara både solklar och lätt. Generositet är

bättre än rättvisa, för vad är rättvisa annat än att beakta andras rättigheter och

undvika att kränka de. Men en generös man föregår sina egna rättigheter till

förmån för en annan person. Den rättvisa mannen överträder inte andras

rättigheter eller han säkerställer att andras rättigheter inte översträds. Men den

generösa mannen offrar sin egen rätt för andras. Därför, måste generositet vara

bättre än rättvisa."

De flesta av oss analyserar så här. Att vara generös är bättre än rättvisa.

Men hur resonerar Imam Ali(A) då? Han ger två resonemang innan han drar sin

slutsats:

1) ”Rättvisa sätter saker och ting på sin rätta plats och generositet avleder de

från sin [naturliga] riktning.”

För att förklara detta drar Shahid Mutaheri en jämförelse med kroppen:

"Det kan jämföras med en kropp vars organ fungerar dåligt, och dess andra

friska organ och komponenter, temporärt täcker för dem dåliga organen med att

ge över sin aktivitet till den. Ur en samhällssyn vore det mer att föredra att

samhället inte stötte på sådana sjuka människor överhuvud taget, så de friska

organen och komponenterna kan fullständigt ägna sig åt sina aktiviteter och

kraft på samhällets generella tillväxt och perfektion, istället för att fördjupa sig

att hjälpa och assistera vissa specifika komponenter. "

Det andra resonemanget som Imam Ali(A) ger är:

2) ”Rättvisa är en allomfattande administrator, medan generositet är en specifik

företeelse.”

Och Shahid Mutaheris kommentarer är:

"Det vill säga, rättvisa är en generell lag som är tillämpbar i alla angelägenheter i

samhället. Dess fördel är universal och alltomfattande. Det är huvudvägen som

tjänar alla och varenda en. Generositet är däremot något ovanligt och begränsat,

som man inte alltid kan lita på."

Vad betyder det här? Det betyder att om alla skulle vara rättvisa skulle generositet

som det gör är för att en del har ätit upp en annan dels rättigheter. Om det inte finns

fattiga finns det inte heller mening med att jag ska skänka någon pengar, om alla

redan har. Generositet löser alltså inte problemet i samhället, det är som ett plåster

som täcker över och lindrar skadan men botar den inte.

Imam Ali(A) drar således slutsatsen:

”Så rättvisa är det mest hedrade och högre av dessa två.” (Nahjul Balagha

visdomsord 437)

SobhanAllah vilket resonemang. Vilka tankar! Gå och ställ denna fråga til
l era lärare i

skolan och se hur dom svarar. Tipsa dem sedan om Imam Alis(A) syn och ge dem

Glimtar ur Nahjul Balagha att läsa. Frågor som vi idag med all vår utbildning och

teknik har svårt för att besvara eller besvarar otydligt svarade Imam Ali(A) spontant

på för 1400 år sen! Detta är Nahjul Balagha!

Dunya

Vad är Imam Alis(A) syn på Dunya då? Den här världen? Ska man hata den? Ska man

ta totalt avstånd från den? Ska man vara fattig och utblottad i den? Vad är faran med

världslighet?

I Khutba 149 säger Imam Ali(A):

”Sedan så, ni araber är måltavla för förödelser som är på väg; så frukta

överflödets berusning och sky vedergällandets förödelse.”

Vad är det för berusning som Imam Ali(A) talar om? Det besvarar han själv senare i

Khutba 185 när förutspår en framtid av förödelser för muslimerna:

”Detta då ni berusas utan berusande dryck utan utav välstånd och överflöd.”

Dvs. det kommer att komma en tid då människorna kommer springa efter Dunya så

mycket att de kommer bli som berusade och glömma nästa värld. Titta bara på

Sverige. Vi är i exakt det tillståndet idag. Man blir indoktrinerad och inprogrammerad

från dagis att utbilda sig, varför? För att få bra jobb, för göra karriär. Sen då? När du

helt plötsligt har en 30″000kr i lön ska du bara låta pengarna ruttna på banken? Du

börjar spendera dem på ännu mer Dunya som fyller ut ditt andliga tomrum. Finare

bil, finare inredning, större TV, bättre TV-spel, bättre dator, snyggare kläder – hela

tiden sysselsätter du dig själv. Nu får du helt plötsligt inte över så mycket i månaden

längre så du arbetar ännu hårdare och klättrar ännu högre upp för att få

löneförökning men dom 3000kr extra som du behövde för som sparpengar slösar du

på annat och så håller det på. Till sist blir du utbränd för din själ mår dåligt så du

åker till Mallorca och solar i 2 veckor och glömmer bort alla bekymmer och all press

och all stress och allt ansvar och allt jobb och återvänder hem utvilad och solbränd

och börjar om på nytt i samma onda veva.

Den Heliga Koranen säger:

#%&”) ,- 1234 #6&7238 ,9&:8

NI FINNER ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångar

(102:1) ända till dess ni står vid gravens rand. (102:2)

Och våra muslimer då? Deras föräldrar flyr till Sverige undan krig och problem, varför

frågar man dem? För barnens framtid säger majoriteten, för religionsfrihet. Under

Saddams tid var man tvungen att smuggla Mafatih al-Jinan. Sedan kommer samma

person till Sverige och vips är han upptagen med svart jobb. Skägget försvinner för

att man ska få en klapp på ryggen av arbetsförmedlingen och man skakar hand glatt

till höger och vänster. Bönerna blir försenade, släktingar och familj försummas och

andligheten dör sakta men säkert ut.

Imam Ali(A) talade om detta för 1400 år sen mina syskon! Den materiella berusning

vi skådar idag i Sverige, i väst, den är inte ny. Imam Ali(A) säger:

”Människor i världen är av två slag arbete: en arbetare i dunya (denna värld) vars

dunya frånhållit honom från hans akhira (nästa värld), fruktar för dem som han

efterlämnar och tror sig säkerställa, så hans liv går åt andras gagn. Och en

arbetare som arbetar i dunya för vad som efterföljer det, så det som är till för

honom utav dunya, kommer till honom utan arbete, så han får tag på båda delar

och äger båda boningar helt och blir hos Gud hedrad, och ber inte Gud om något

annat än beviljas!” (Nahjul Balagha visdomsord 269)

Rumi har en intressant allegori och liknelse när han ska förklara det här. Han jämför

det kommande livet och världen med en karavan av kameler och spåret av spillning

som den lämnar efter sig. Om ens mål var att äga karavanen, skulle man även besitta

kamelens dynga och ull, men om man vill enbart vill ha dyngan och ullen, kommer

man aldrig att förvärva karavanen och kommer alltid att samla ihop dynga och ull

som tillhör andra.

Avslutning

Detta var bara ett fåtal intressanta punkter som jag läste ur Glimtar ur Nahjul Balagha

och som tiden lät mig berätta för er. Det finns otaliga fler att läsa i själva boken som

jag varmt rekommenderar som en förberedelse inför själva Nahjul Balagha som

inshaAllah kommer snart på svenska. Abd al-Hamid Katib var författare som levde

under 200-talet efter hijra. Han säger:

”Jag lärde mig utantill sjuttio Khutba av Imam Ali(A), och från och med då har

mitt sinne alltid flödat [med inspiration].”

Och sannerligen är Nahjul Balagha sådan. Ju mer du läser ju törstigare blir och ju mer

vill du bli som Imam Ali(A). Han hade ett särskilt sätt att tala som berörde alla

lyssnare och som ingjöt respekt t.o.m hos hans fiender.

Sådan var vår mästare och Imam. Vi som bär stolthet i hans namn, vi som vill gå

under hans fana, vi vars hjärtan bultar extra och flödar av kärlek vid hans ihågkomst,

vi borde vara väl bekanta med hans ord för att kunna leva och lära som han gjorde.

Respekten för Nahjul Balagha måste resa sig hos oss. Liksom vi tar vara på Koranen

och liksom vi läser olika duaa för våra önskningar bör vi också ge en särskild del av

våra liv till Nahjul Balagha för även om Imam Ali(A) inte är hos oss idag är hans ord

det. De lever vidare och ger liv till alla som kommer i kontakt med dem. I den kan vi

hur vi ska klara morgondagens prövningar som väntar oss.

Må Allah göra oss välbekanta med Nahjul Balagha.

Må dess ord vara ljusen på vår väg.

Må vi leva upp till dem och föra vidare dem till andra.

<2=>? <2=>? &=? D-&=? <2=>? <2=>? &F>? &F>? HIJ 2,:K8

O Allah; låt mig leva på samma sätt som Mohammad och hans familj levde, och låt

mig lämna livet på samma sätt som Mohammad och hans familj lämnade livet.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *